Andel av förädlingsvärdet i hela ekonomin som tillfaller löntagarna, i procent.

Klicka på diagrammet för at se det i större format.

Allt mindre av värdet som produceras går till ­löntagarna. I fjol var löneandelen den lägsta på decennier. Samtidigt ökar företagen sina vinster.

Nyligen publicerad statistik från industriländernas samarbetsorganisation OECD och EU-kommissionen visar att 2011 var ett rekordår i svensk ekonomi. I deras dataserier, som sträcker sig ända tillbaka till 1960, var löneandelen som allra lägst förra året.

Efter att ha nått en topp i slutet av 1970-talet har andelen av den ekonomiska kakan – förädlingsvärdet – som tillfaller arbetstagarna varit på nedgång.

Ekonomhistorikern Erik Bengtsson vid Göteborgs universitet framhåller förändrade maktförhållanden som drivande bakom utvecklingen.

– Arbetstagarnas förhandlingsposition har försvagats. Massarbetslösheten innebär att det finns en stor pool av reservarbetskraft. Och samtidigt har den fackliga anslutningsgraden sjunkit, säger han.

Han påpekar att fallande löneandel inte är ett specifikt svenskt fenomen, utan många industriländer redovisar en liknande utveck-
ling. Även TCO:s tidigare chefsekonom, nationalekonomen Roland Spånt, anser att huvudförklaringen står att finna i förändrade maktrelationer:

– Det går inte längre att tala om konjunktursvängningar, utan det är ett skifte som har skett.

Vid sidan av det har strukturförändringar bidragit till att förstärka utvecklingen.

– I offentlig sektor är löneandelen hög, vilket gör att den totala löneandelen pressas tillbaka när den delen av ekonomin krymper. Sedan kan ökat IT-kapital i form av datainvesteringar, som förslits väldigt snabbt, bidra till högre kapital­andel, säger Roland Spånt.

LO-ekonomen Mats Morin hävdar att man i stället för hela ekonomin bör titta på vinstandelen i näringslivet, eftersom det är den som kan påverkas av parternas förhandlingar. Löneandelen i näringslivet ligger enligt honom på en mer normal nivå, men den har fallit sett över en längre tidsperiod.

– Nedgången sammanfaller tidsmässigt med ökad internationell konkurrens från Kina, där kapital­avkastningen är hög, säger han. Avregleringen av kapitalmarknaderna har också bidragit till att kapitalet blivit mera lättrörligt och att ägarna kan kräva högre avkastning.

Flera ekonomer påpekar att löne­andelen påverkas av ekonomins svängningar. När konjunkturen dyker brukar vinsterna – och därmed kapitalets andel – falla, medan lönerna utvecklas jämnare. Det gör att löntagarnas del ökade tillfälligt under finanskrisen – men ökningen står inte alls i paritet med det exceptionella BNP-fallet. Och i krisens spår har löneandelen snabbt fortsatt att falla igen.

– Att Sverige stod utanför euron öppnade för ett kronfall, som räddade konkurrenskraften och bidrog till att hålla uppe vinstande­len. Efter devalveringar stiger all­tid vinstandelen, säger Roland Spånt.

Gösta Karlsson, tillförordnad chefsekonom på Unionen, pekar på arbetsgivarnas agerande.

– Under krisen drog många företag ned kraftigt i ett tidigt skede, vilket per automatik höll tillbaka löneandelen. En allt större inhyrning gör också att företagen snabbare kan anpassa volymen på arbetsstyrkan, säger han.

Handels förbundsekonom Stefan Carlén hävdar att fallande löneandel har negativ inverkan på samhällsekonomin.

– Efterfrågan blir mindre, eftersom både konsumtionen och investeringarna minskar, vilket ger lägre sysselsättning. Det vi kan se är att ökad vinstandel inte har gått till mer investeringar, som en del hävdar, utan till ökade utdelningar till ägarna. Pengarna dras undan från ekonomin eller används för luxuös konsumtion, säger han.