»Här vill vi elevernas bästa«

Jag har alltid haft ett stort intresse för barn och människor, säger pedagogen Lena Andersson när hon tänkt efter en stund.

– Jag gick och ringde på hos grannarna för att gå ut med, inte hundar – utan deras barn!

Redan som 17-åring började hon jobba på en lekskola. Sedan följde år av jobb på både förskola och fritidshem, men de sista åren på förskola trivdes hon inte. Till slut sa hon upp sig för att jobba som vikarie under tiden som hon läste kurser i specialpedagogik.

Ett av de första vikariaten var på Albatrossen, och hon trivdes direkt. Albatrossen är en skola och fritids för 16 barn med autism eller utvecklingsstörning.

– Här vill man fortfarande någonting, elevernas bästa. Jag måste jobba så.

Hennes erfarenheter från förskolan passar väldigt bra eftersom hon kan använda viss småbarnspedagogik på barnen.

När eleven jobbar vid sin bänk sitter pedagogen bredvid, eller mittemot. Bänkpassen är korta, och varvas med aktivitetstid då eleverna själva bestämmer vad de vill göra. Det finns mycket att välja på, både spel och pyssel, och ett särskilt gungrum. Bänkarna står bakom skärmar för att skapa extra lugn.

Som pedagog följer Lena Andersson sin elev nästan hela dagen den är i skolan, och det ihop med rutinerna i skolan ger en trygghet för barnen, berättar hon.

Skolarbetet styrs av klassens lärare, som informerar pedagogerna så att de kan hjälpa eleverna på ett bra sätt. Även aktiviteterna kan vara pedagogiskt upplagda, som att spela spel för att träna på att vänta på sin tur.

– Det finns en stor okunskap kring särskolor, man vet inte vad det är för typ av elever, säger Lena Andersson apropå hur andra ser på hennes jobb.

En del äldre släktingar tycker synd om henne och tror att hon har ett jobbigt jobb, medan många yngre i stället är väldigt nyfikna och tycker att det låter spännande.

– Det finns så mycket bra med det här jobbet, med de här barnen. En dag hörde vi en kille som hade knäckt läskoden. Han hade kämpat i fem år, och så hörde vi bakom skärmen hur han läste själv. Jag tittade på min kollega och ögonen tårades på oss båda två.