Ulf Kristersson tror inte längre att en återgång till gamla relger i sjukförsäkringen ändrar någonting för de sjuka, eller ökar sjukförsäkringens kostnader.

Därmed får han fullt sjå att förklara varför regeringen höll fast vid sina nya regler från 2008 i det längsta, trots att riksdagen ville återgå till de gamla reglerna. Och hur regeringen kunde hävda att en återgång till tidigare regler skulle öka sjukförsäkringens kostnader med 2,4 miljarder kronor om året.

Hårt pressad av oppositionen har regeringen alltså till sist gått med på att långvarigt sjuka som inte kan gå tillbaka till sina gamla jobb, men kanske klarar andra arbeten, åter ska bedömas mot ”normalt förekommande arbete”. (Lagen kommer att ändras den 1 juli i år. Lagändringen gäller inte retroaktivt – i sjukfall som inträffat under perioden 1 juli 2008 – 1 juli 2012 prövas möjligheten att byta arbete fortfarande mot arbeten på ”den reguljära arbetsmarknaden”.)

I den promemoria som Ulf Kristersson presenterade vid en presskonferens i dag bedömer socialdepartementet att de ekonomiska konsekvenserna av den kommande lagändringen blir ”relativt begränsade”, även om osäkerheten är stor. Skillnaden är stor jämfört med den bedömning socialdepartementet gjorde i juni 2011, då regeringen slogs för att behålla sitt eget arbetsmarknadsbegrepp i sjukförsäkringen. Den gången landade kalkylen på en kostnadsökning med hela 2,4 miljarder kronor årligen.

– Det var en mycket hastig utvärdering med stora reservationer, säger Ulf Kristersson. Därefter har Försäkringskassan gjort en analys som tyder på att skillnaden mellan det gamla och det nya arbetsmarknadsbegreppet är obetydlig i praktiken.

Det kan förstås oppositionen, som till sist fått igenom sin vilja, inte hålla med om.

– Vi får ett mer rättssäkert regelverk, säger Tomas Eneroth (S), vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott. Det är bra för de enskilda människor som berörs.

Oppositionen kan peka på att det finns fler domar som uttolkar vad ”normalt förekommande arbete” är, och därmed något större klarhet om vilka krav som ställs på sjuka människor att ställa om till ett annat arbete.

Men den som hoppas på en återgång till den mjukare sjukförsäkring som fanns före 1 juli 2008 blir besviken. Den viktigaste förändring som den borgerliga regeringen gjorde då kvarstår: 180 dagars sjukskrivning är en mycket skarp gräns. Efter den blir människor bedömda mot andra arbeten än sitt eget, en smärtsam och ibland kränkande procedur som förr kom betydlig senare, om den alls genomfördes. På den punkten tänker regeringen inte backa.

Återgången till det tidigare arbetsmarknadsbegreppet är alltså en liten reträtt – och den är temporär. Regeringen står fast vid att ”normalt förekommande arbete” är minst lika luddigt och oförutsägbart som arbeten ”på den reguljära arbetsmarknaden”, och vill ha ett helt nytt begrepp, som ska mejslas fram 2013.

Ulf Kristersson kopplar det nya begreppet till Försäkringskassans ansträngningar att konstruera ett ”bedömningsverktyg”, som ska göra bedömningarna av arbetsförmåga mer enhetliga och rättssäkra. Bedömningsverktyget ska tas i bruk 2013 och har redan testats vid fyra av Försäkringskassans kontor. Det består av en omfattande, formaliserad genomgång av de försäkrades ”medicinska förutsättningar för arbete”, som sedan matchas mot de krav olika arbeten anses ställa.

– Regeringen inväntar Försäkringskassans rapport om bedömningsverktyget i januari 2013, säger Ulf Kristersson. Sedan ska vi formlera ett arbetsmarknadsbegrepp som är konsistent med bedömningsverktyget.

– Jag utesluter inte att samarbete med oppositionen kring det nya begreppet, säger Ulf Kristersson. Men i vilka former begreppet ska tas fram återstår att se. Det beror på vilka slutsatser Försäkringskassan redovisar för regeringen.

Men lika lite som de båda gamla arbetsmarknadsbegreppen kommer det nya kunna beskriva i detalj vilka arbeten den som är sjuk ska bedömas mot. I vilka fall den enskilda sjuka människan måste lämna sitt gamla yrke och starta ett nytt liv förblir en svår bedömning.