Odysséen, det grekiska eposet från 700-talet före Kristus, skildrar Odysseus tioåriga irrfärder på väg hem efter det likaledes tioåriga trojanska kriget. Frågan är om dikten är på väg att få en modern efterföljare.

Det trojanska kriget har bytts till en tid med euromed­lemskap, då Grekland genomlevde en räntepolitik som inte alls passade landet. En på tok för låg ränta bäddade för uppblåsta skulder och utarmad konkurrenskraft.

Är det vi nu bevittnar helt enkelt en tioårig odyssé ut ur euron?

I söndags godkände det grekiska parlamentet ett nytt åtstramningspaket. Paketet är ett villkor för att Grekland ska få nödlån motsvarande 130 miljarder euro, pengar som landet behöver för att undvika statsbankrutt. Några av de åtgärder som avkrävs nationen är kraftigt sänkta minimilöner, sänkta pensioner och massavskedanden i den offentliga sektorn.

Politiken går ut på att pressa ner löner och priser för att återvinna internationell konkurrenskraft. Men åtstramningarna bidrar samtidigt till att fördjupa krisen genom att den inhemska efterfrågan sjunker. Fallande efterfrågan leder till ökad arbetslöshet, vilket ytterligare försämrar ekonomin.

Risken finns att den neråtgående spiralen fortsätter, och ingen vet i dag på vilken nivå den grekiska ekonomin kommer att stanna. Hittills har varje ny utvärdering funnit en ännu lägre botten.

Men varför hänge sig åt denna självspäkning? Svaret vi får från EU:s makthavare är att alternativet – statsbankrutt och euroutträde – är värre. Fan tro’t.

Visst skulle en statsbankrutt få kortsiktigt dramatiska konsekvenser, men dessa ska vägas mot år av utdraget ekonomiskt lidande.

Det finns tydliga paralleller mellan dagens Grekland och millennieskiftets Argentina. Det sydamerikanska landet försökte genom nedskärningar ta sig ur en liknande kris, för att bara finna att läget förvärrades.

Trots varningar valde Argentina att ställa in betalningarna på statsskulden och släppa den knutna växelkursen mellan peson och dollarn. Valutan försvagades kraftigt och ekonomin krympte med en tiondel, men redan året efter inleddes en snabb återhämtning och Argentina kunde kraftfullt ta itu med sin statsskuld.

Med EU:s linje kommer den grekiska statsskulden år 2020 fortfarande ligga på skyhöga nivåer.

Risken för att en grekisk eurosorti skulle lamslå Europas finansmarknader har på senare tid minskat betydligt. Europeiska centralbankens nya åtgärder för att stötta bankerna är en del i det, en annan är att fler har insett att Grekland är ett specialfall.

Avgörandet som Europas politiker har i sina händer är hur långvarig den nutida Odysseus irrfärd ska bli.