LO har sämst anseende

Allmänheten ger LO bottenbetyg i anseende. Högst status har Naturskyddsföreningen. Men även TCO, Saco och Svenskt Näringsliv ligger bra till.

Över 1 000 personer har i en Sifoundersökning svarat på frågor om anseendet för 23 svenska samhällsorganisationer, däribland arbetsmarknadens parter.

I topp hamnar Naturskyddsföreningen.

Bottenplatsen delar LO med Kommunal. Båda får tio poäng i ett så kallat anseendeindex. Det kan jämföras med Svenskt Näringslivs 34 poäng. Särskilt lågt ligger LO när det gäller kompetens och framtidsinriktning.

– Jag hade blivit jätteförvånad om resultatet för LO sett annorlun­da ut. LO har inte haft något infly­tande i samhällsdebatten under det senaste året och ordförande har blivit något av en lame duck (lam anka).

Det säger pr-konsulten Paul Ronge. Enligt honom är anseende avgörande för en organisations överlevnad.

– Trovärdighet är grunden och otroligt mycket viktigare än till exempel hög igenkänning. Att skriva debattinlägg bara för att synas är verkningslöst. Det måste finnas drag och driv.

Något han tycker att fackliga organisationer som TCO och Saco lyckats med. Visst har TCO gynnats av en debatt som fokuserar mycket på deras medlemmar. Men Paul Ronge hävdar att bra ledare – han nämner TCO:s förre ordförande Sture Nordh och nuvarande samhällspolitiska chef Roger Mörtvik som exempel – också aktivt deltar och styr debatten mot frågor som just gör avtryck hos medlemmarna.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin håller inte med.

– Samhällsdebatten har kommit att handla om medelklassen, och att vinna grupper som finns inom Saco och TCO. Men inte att de själva aktivt har gjort det. Sedan tror jag många som svarat känner till LO, men kanske inte gillar att vi tagit politisk ställning.

Hon får visst medhåll av Kjell Östberg, historiker vid Södertörns högskola som forskar om arbetarrörelsen och andra sociala rörelser. Han ser en förklaring i vad han kallar en högervridning.

– Angreppet mot olika intresseorganisationer, framför allt dem som är förknippade med socialdemokratin, var en del av det som ledde fram till systemskiftet 2006. Det är fullständigt enastående att lyckas vinna ett val på att arbetslösa ska betala rikas skattesänkningar. Man sa det rakt ut och tog hem det. Det säger något om att arbetarrörelsen befinner sig i ett rätt besvärligt opinionsläge.

Men även han anser att fackföreningsrörelsen inte lyckats svara upp mot de problem den utsatts för. Och att facken lojalt ställt upp på samhällsförändringar som EU, EMU och nedskärningar i ­offentlig sektor. Kjell Östberg nämner även Wanja Lundby-Wedin och AMF-skandalen. Olika faktorer som gjort att glappet mellan LO:s ledning och dess bas blivit för stort. Och det är basen som måste agera för förändring, anser historikern.

– LO kan spela en roll för att upp­nå ett systemskifte. Men det kommer inte att ske uppifrån, utan genom en mobilisering underifrån på arbetsplatserna.

Paul Ronge spår en eventuell ljusning för facken med det kommande tronskiftet i LO.

– På ett sätt är det nästan ett drömläge för LO:s nya ordförande. Det finns ett dåligt utgångsläge att jobba utifrån. Samtidigt som det säkert finns massor att göra med en ny partiledning inom S. På så sätt är det kanske tur att det här sker medan Wanja Lundby-Wedin ändå är på väg ut.

Lågt anseende hos allmänheten och färre medlemmar är allvarligt, anser Wanja Lundby-Wedin. Enligt henne handlar lösningen om att LO-förbunden måste kunna organisera yngre och visstidsanställda.

– Det räcker inte med en kampanjvecka då och då. Det måste ske varje dag ute på arbetsplatserna. Och vi måste kanske ändra metoder och till exempel kunna erbjuda ett tvärfackligt medlemskap eftersom många unga rör sig över LO:s förbundsgränser.