Socialdemokraterna i Nacka ordnar  familjedag och regnet strilar. Paraplyet återkommer i Håkan Juholts tal: I Social­demokraternas Sverige håller den som står  i solsken upp ett paraply över den som råkar stå i ösregn.

Foto: Maja Suslin

Socialdemokraterna i Nacka ordnar familjedag och regnet strilar. Paraplyet återkommer i Håkan Juholts tal: I Social­demokraternas Sverige håller den som står i solsken upp ett paraply över den som råkar stå i ösregn.

 

Socialdemokraternas nya partiledare börjar enligt egen utsago bli varm i kläderna efter drygt tre månader på posten. I LO-Tidningen talar han om partiets kommunikativa misslyckande, om att det är svårt att vrida klockan tillbaka för jobbskatteavdragen och slår ett slag för social allemansrätt.

Mackor, kaffe och ”någon modern sak”. I arbetsrummet på Riddarhustorget, ett stenkast från riksdagen, bjuder Håkan Juholt på frukost.

Det moderna inslaget visar sig vara smoothies. Pressekreteraren är sen, men Håkan Juholt lutar sig lugnt tillbaka fåtöljen. Han anar antagligen att LO-Tidningen inte kommer att fråga om vårens stora politiska strid – Libyen – utan mer om S gamla paradgren: arbetsmarknad.

Men i de två senaste valen har Socialdemokraterna förlorat frågan om jobben till Moderaterna, en viktig förklaring till valförlusterna. Det finns plåga i rösten när Håkan Juholt försöker förklara hur det gick till:

– Vårt ideologiskt övertygade försvar av a-kassan och sjukförsäkringen förvandlades till ett angrepp på dem som gick till jobbet. Det är förfärligt. Förfärligt. Men jag tror att det är förklaringen.

– Vi kramade trygghetssystemen så mycket att de som arbetar kände: ”Mig kramar ju ingen. Varför talar Socialdemokraterna inte om mitt jobb, min arbetsmiljö, min arbetstid?”

Förklaringen skulle alltså vara ett kommunikativt misslyckande. Ett formidabelt sådant, enligt Håkan Juholt. ”Vi har inte ens tagit hem den ideologiska beskrivningen av försäkringar som försäkringar – inte bidrag.”

Men det gäller också att ha en politik för fler jobb att övertyga väljarna med. Säga vad man vill om Alliansens lösning, den är i alla fall extremt enkel att förklara. Sänk skatten för dem som jobbar, kläm åt dem som inte gör det – och folk kommer att strömma över från den senare kategorin till den förra.

– Men det fungerar ju inte! utbrister Håkan Juholt.

– När Fredrik Reinfeldt går till val nästa gång kommer arbetslösheten att vara ungefär lika hög som när han tillträdde för åtta år sedan.

Men bakom sig har han sönder­slagna trygghetssystem, en nedrustad offentlig sektor och ett historiskt eftersatt underhåll av vår infrastruktur.

Hög sysselsättning är en svår fråga, som kräver ett mer sammansatt svar än det borgerliga.

– Det finns inget Alexanderhugg, upprepar Juholt. Inte en lösning.

Men en röd tråd går att urskilja när S-ledaren beskriver hur jobben ska bli fler: Staten måste göra mer.

– Vi behöver en sammanhållen, nationell skolpolitik, börjar Håkan Juholt. Så att vi utbildar för morgondagens arbetsmarknad. Så att inte skolbolagens tillfälliga prioriteringar avgör ungdomars skolval.

Nästa byggsten är mer vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Det ska kompletteras med branschprogram, där staten hjälper till att knyta samman forskningen vid universitet och högskolor med företagen och bidrar med riskvilligt kapital. Och så förstås offentliga investeringar i vägar, järnvägar och bostäder. Tåg som går i tid även när det snöar, ett juholtsk älsklingsämne.

Under sina första månader som partiledare har Håkan Juholt varit ute på arbetsplatser, fackförbund och företag. På Kommunals förbundsmöte i slutet av maj lovade han en lag om rätt till heltid. Ett löfte som har kommit och gått hos partiet, utan att det hänt så mycket.

Och exakt hur en sådan lag skulle se ut kan han i dagsläget inte konkretisera. Men parterna har gjort sitt, säger han.

– Det är uppenbart att kommuner och landsting inte har den politiska viljan, oavsett majoritet. Enough is enough. Det räcker nu.

Så nu är lagstiftning ett löfte?

– Absolut.

Utöver att ofrivilliga deltider och delade turer främst drabbar kvinnor konstaterar S i sin vårbudget att kvinnor fortfarande står för den större delen av arbetet i hemmet, som vare sig ger inkomster till individen eller det gemensamma. Håkan Juholt anser att lösningen främst ligger i att investera offentligt: i barnomsorg, även på obekväma arbetstider, och i vård- och äldreomsorg.

– Det är alldeles uppenbart att de sänkta ambitionerna för vår gemensamma sektor har drabbat kvinnor dubbelt. Färre får jobb, färre får jobba heltid, och dessutom läggs ansvaret för nära och kära allt mer över på familjen. Vilket i stor utsträckning landar på kvinnor. Det är extremt omodernt och har inte ett dugg med familjekärlek att göra. Det är ett sätt att spara pengar och genomföra skattesänkningar som främst går till män.

Högre ambitioner för välfärden, samtidigt som de äldre blir allt fler … Hur ska ni finansiera allt?

– Låt oss börja med att bli effektivare, svarar Håkan Juholt, som berättar om hur ny organisation vid olika sjukhus har givit nöjdare patienter och lägre kostnader utan att personalen slits hårdare.PPP

Men han medger att det inte kommer att räcka. Resurstillskott kommer att behövas. Sedan han valdes på S-kongressen i april har han upprepat att det då är de offentliga överskotten de kommande åren som ska användas.

Men om Alliansen redan har delat ut överskotten i skattesänkningar?

– Jobbskatteavdraget, där känns det väldigt svårt att vrida klockan tillbaka. Även om nu allt fler borgerliga debattörer, inklusive två av regeringspartierna, underkänner själva tanken med ett femte jobbskatteavdrag.

– Där någonstans ligger det väl … det femte skulle vara möjligt att vrida tillbaka, men inte mer än så.

Skatter är lätta att sänka men svåra att höja, det är dilemmat för Juholts välfärdsambitioner som regeringen försvårar steg för steg. Sociologiprofessorn Stefan Svallfors har visat att svenskarna är villiga att betala mer i skatt för välfärden. Men att omsätta den viljan i praktisk politik är svårt. Håkan Juholt verkar inte redo, även om han tror att allt fler ser att ”de här historiska skattesänkningarna också har en baksida, jag känner att den debatten börjar komma”.

– En del går ändå att göra. Den sänkta restaurangmomsen, som sägs ge 3 000 jobb i restaurangbranschen men skulle räcka till 10 000 lärarjobb, tror jag inte att Socialdemokraterna kommer att stå fast vid. Och vi tittar på rotavdraget.

SCB:s senaste partisympatiundersökning från maj visar att stödet för S ökar hos dem som brukar beskrivas som traditionella socialdemokrater, jämfört med efter valet i höstas. Det handlar om LO-arbetare och äldre som inte bor i en storstad. Särskilt starkt är nu stödet i norra Sverige. Stockholms stad är enda platsen i landet där partiet minskat jämfört med efter valet. Samtidigt visar en undersökning från Stockholms stad att det är där klyftorna verkligen ökar.

Trångboddhet, bostadsbrist, invandrare som aldrig kommer in på svensk arbetsmarknad. Vad har ni för storstadspolitik?

– Två saker är viktigast: kollektivtrafik och bostäder. Veronica Palm (S bostadspolitiska talesperson) kommer snart att presentera ett omfattande program för bostadsbyggandet i Stockholm. Men det gemensamma ansvaret är den stora värderingsfrågan oavsett var man bor.

Ni har haft svårt att vinna medelklassen i Stockholm. Är det en viktig grupp att nå?

– Alla är viktiga.

Behöver den en särskild politik?

– Nej, men de behöver veta vad Socialdemokraterna vill. Det handlar om tre pelare.

Han lutar sig fram, och in träder talaren Juholt. ”Ni bandar, då behöver jag inte prata så jäkla sakta heller.”

Och så kommer pelarna som flitigt upprepats den senaste tiden: En kunskapsbaserad ekonomi. En värdeburen tillväxt. Den sociala investeringspolitiken.

Han säger att samtliga av riksdagens utskottsgrupper, alla kommuner och landsting nu ska fylla pelarna med innehåll. För att alla förslag S lägger ska kunna kopplas till någon av de tre.

– Jag har aldrig fått ett sådant positivt genomslag som när vi sa att vi kraftigt ska sänka avgifterna till kommunala musikskolan. Vi måste göra saker tillsammans. Där närmar vi oss den sociala allemansrätten. Löntagarnas villkor ska stå i centrum. Att deras barn har den bästa skolan. Att deras föräldrar har den bästa omsorgen. Att löntagarnas arbetsmiljö är den bästa tänkbara.

Du använder ordet löntagare, inte arbetare.

– Jag är inte ens säker på löntagare. Den som för fem år sedan var anställd utför nu samma arbetsuppgifter fast med F-skattsedel i handen.

Innebär det något problem för er som arbetarparti?

– Nej. Men det är ett sätt att kringgå anställningstryggheten.

Thomas Bodström vill ta bort begreppet arbetare ur ert partinamn.

– Det finns ingen som helst anledning att ändra namnet eller vår grundläggande uppgift – att ställa löntagarnas bästa i centrum.

Men ni är överens med Alliansen att alla som arbetar är arbetare?

– Ja … Jag besökte nyligen ett callcenter där de anställda är med i Unionen. Sedan besökte jag Scania där de är med i IF Metall. De första jobbar under slavliknande förhållanden, får inte gå på toaletten, sitter staplade på varandra och är tjänstemän. De andra har fina vita kirurghandskar när de jobbar, lugn och tyst arbetsmiljö, kan gå på muggen precis när som helst och är arbetare. Vad är arbetare och tjänsteman? Uppdelningen är kontraproduktiv.

Håkan Juholt har talat snabbt och engagerat i en timme. På bandet hörs en vital man hälla upp jos, äta fralla och svara medan han tuggar. Nu har han dragit över tiden.

– Fan jag måste gå. Riksdagsjournalisterna väntar. Men jag pratar ju så mycket.

Det hindrar honom inte att dra över tio minuter till och visa rummet, Mona Sahlins gamla, som han nu inreder efter egen smak. S-ledaren går rakt fram till det viktigaste, hyllan med kaptensmössor från han­garfartyg som han själv har styrt. Han tar på och av dem i rask följd:

– USS Stennis – 120 flygplan. USS Kitty Hawk – 20 flygplan. Thule Air Base …

Om några år kan det vara Sverige han styr. Han har just börjat ta ut kursen.

 

Håkan Juholt …

… om vilka S bör samarbete med inför valet 2014:

Det är för tidigt att säga. Jag är en samarbetspolitiker. Det viktigaste är en tydlig socialdemokrati.

 

… om riktiga skitjobb, finns de?

Det finns jobb där man vantrivs, blir trampad på och varje dag längtar bort.

 

… om att arbetarrörelsen behöver en dagstidning:

– Maktkoncentrationen är fördummande och värderingsförskjutande. Arbetarrörelsen måste skärpa sig. Jag var ordförande för Östra Småland under en tid, och drev för dåvarande parti- och LO-ledning att förbundspressen – som håller väldigt hög klass – att deras bästa reportage skulle samlas i en rosa bilaga varje lördag i de socialdemokratiska morgontidningarna. Men nej, inte ens det lilla skitsteget kunde de reda ut. Nej nej, vi fortsätter att uppvisa en enastående inkompetens. Den är nog historisk. Det finns inte något exempel i världen på en sådan inkompetens som vi själva uppvisat när det gäller våra medier.

 

… om att hans utseende har blivit en fråga i sig:

Det har varit väldigt angeläget för många att sätta etikett på, och förlöjliga mig. Jag blir kallad clown, Åsa-Nisse, Fleksnes. Det är antagligen ett uttryck för att man är rädd för S nya ledare. Själv är jag inte ett dugg fåfång.

 

… om hur dagarna i föräldraförsäkringen ska fördelas:

Vi står för en tredelad försäkring. Det kan vi genomföra rätt omgående.

 

… om att det verkar finnas en klonad musiksmak bland S-ledare. Är det ett krav att gilla Bruce Springsteen, Bob Dylan och Johnny Cash?

Det är ett krav. Dessutom måste kravet kompletteras med Melody Gardot, Billie Holiday och Monica Zetterlund.

 

… om kungens liv och leverne:

Jag utgår från att han talar sanning.

 

… om Socialdemokraternas partikultur. Behövs mer insyn när ni utser ledare?

Nej. Den som säger ”jag är beredd att bli ordförande för S” har sannolikt ett annat intressant uppdrag eller jobb vid tillfället. Blir han eller hon inte kandidat sen, hur kommer man då tillbaka till arbetsplatsen?