Robin Hood blir business

Kjelle Hedbom tar från dem som har och ger till dem som inte har. Det är hans jobb.

Han springer ut och in i butiker i Göteborg och hämtar varor som annars skulle hamna i soporna. En del matbröd och kaffebröd hamnar så småningom på Betelskeppet, en kristen ”livbåt” för hemlösa mitt i Göteborg.

– Vi har alltid gott kaffebröd. Det är uppskattat och betyder något. Den som blir bjuden på något gott till kaffet känner att han är värd någonting, säger Juha Harjula, boendeassistent på Betelskeppet.

Pernilla Gustafsson driver en 7-Elevenbutik på Vasagatan. Nu behöver hon inte slänga fullt användbara varor i soporna längre.

– Förut var det några anställda som gav till behövande – men det funkade inte. Det slutar med att man har folk som rotar i sopsäckarna.

Simon Eisner fick upp ögonen för proble-met när han jobbade på revisionsfirman Ernst & Young i Stockholm. En kompis drev 7-Elevenbutiken i hans kvarter. En kväll kom Simon in strax före stängningsdags och blev erbjuden att ta så många nybakta bullar han ville. De skulle ändå slängas.

Slöseriet fick honom att skapa en stiftelse i Karl-Bertil Jonssons anda. Han startade Gemensamt Engagemang i Göteborg för sex år sedan och satsade tid och pengar för att komma i gång.

I början tog han emot donationer och trodde emellanåt att han ägnade sig åt välgörenhet. Nu gör han affärer. Stiftelsen har blivit ett bolag, eller rättare sagt: Stiftelsen äger aktierna i bolaget Allwin.

– Jag sysslar inte med välgörenhet. Jag erbjuder en logistiktjänst. Vi transporterar överflödet till dem som behöver. Det ska vi ha betalt för, konstaterar han.

Han har hittat en framtidsbransch. Ju mer vi konsumerar, desto större blir överflödet. Enbart dagligvaruhandeln kasserar 100 000 ton mat och prylar till ett värde av två miljarder kronor varje år. Det är inte gratis att bli av med överflödet. Renhållningsföretagen ska ha betalt.

Allwin erbjuder ett alternativ till marknadsmässigt pris.

– Det kostar nästan dubbelt så mycket att anlita oss, men att göra gott ger intäkter också, betonar Simon Eisner.

De anställda blir stolta och engagerade, företaget visar socialt ansvar och miljöansvar och får ofta god publicitet på köpet.

– Och vad är alternativet? Alla förstår att vi i längden inte kan tillverka varor som går direkt i soporna. Det är inte bra för någon.

I dag är 7-Eleven, Göteborgshotellet Gothia Towers, Abba Seafood och fastighetsbolaget Wallenstam kunder hos Allwin som än så länge bara har en anställd. Kjelle Hedbom tar hand om 100 ton om året.

Det är en promille av överflödet.

– Innan det här året är slut ska vi ha bilar även i Stockholm och Malmö, säger Simon Eisner och siktar på komma upp i 1 000 ton om året till att börja med – en procent av överflödet.

Allwin har nyligen skrivit ett avtal med Abba Seafood. Med detta avtal som referens är det dags att gå vidare och förhandla med de stora dagligvarukedjorna – Ica, Coop och allt vad de heter.

I början blev folk snarast fulla i skratt när Simon Eisner presenterade sin idé. Men tiderna förändras. I dag är det lika viktigt att tala om CSR, det vill säga företagens sociala ansvar, som om miljö och uppförandekoder för leverantörer i låglöneländer.

Socialt ansvar lönar sig.

Simon Eisner, 38, är utbildad civilekonom från Handelshögskolan i Göteborg. Han har jobbat som börsanalytiker i London och kört eget som konsult inom IT och telekom. Nu har han ett jobb som försäljningschef vid sidan om.

En finansvalp med socialt engagemang, för att nu damma av Stig Malms gamla uttryck från 80-talet.

– Jag har alltid reagerat över slöseriet och jag ger något om jag träffar på en hemlös. Jag tittar inte åt något annat håll för att slippa bli påmind om problemet.

Det som Allwin samlar in i Göteborg går exempelvis till härbärgen för hemlösa och till Bergsjöns församling, som driver ett omfattande socialt hjälparbete i en utsatt förort. De som säljer Faktum, de hemlösas tidning, har fått varma kläder och väskor.

Behoven är stora. Betelskeppet har 33 platser för 25 män och åtta kvinnor. Det är alltid fullt och ibland överfullt.

– Vi ser att behoven ökar. Förr var det mest fyllegubbar som behövde mat, rena kläder och tak över huvudet. Nu börjar utslagningen tidigare. Skilsmässor, arbetslöshet eller betalningsanmärkningar kan vara den utlösande faktorn, säger Juha Harjula, numera anställd men själv hemlös när han kom till Betelskeppet för drygt ett år sedan.

Kjell-Åke Andersson är sjukpensionär efter ett hårt liv men jobbar som kock på Betelskeppet tolv dagar i månaden, delvis ideellt. Som sjukpensionär får han inte tjäna mer än 42 000 kronor om året.

Allwin och Feskekôrka, som skickar räk- och kräftsallad varje lördag, är säkra och regelbundna leverantörer till köket. Betelskeppet får bidrag från andra håll också. Allt är välkommet.

Men ofta är det spontanleveranser – goda gärningar när andan faller på. Som på julafton. Då kom en stor leverans av julmat från en restaurang.

– Om vi hade fått veta det i förväg, hade vi inte hade köpt lika mycket julmat själva, säger Kjell-Åke Andersson.

Problemet finns i all välgörenhet. Den goda viljan, och därmed donationerna, går upp och ner. Kostnader går bara upp. Därmed är vi tillbaka till själva grundidén med Allwin:

– Det ska finnas avtal, som är bindande för båda parter, säger Simon Eisner.