Väljarna gillar fortfarande den socialdemokratiska välfärdsstaten. Men de är inte säkra på att Socialdemokraterna är bäst på att upprätthålla den.

Så kan man, starkt förenklat, sammanfatta några av inläggen på den konferens om socialdemokratin och valförlusten 2010 som hölls i riksdagshuset i Stockholm i dag, tisdag.

Forskare inom och utanför Arbetarrörelsens forskarnätverk hade bjudits in för att ge sin syn på den socialdemokratiska tillbakagången. Berodde den på förändrade värderingar hos väljarna, på misstro mot det rödgröna samarbetet, eller kanske helt enkelt på missnöje med partiledaren?

Särskilt tesen att samarbetet med V och MP sänkte S har upprepats så många gånger i partiets interna eftervalsdebatt att den blivit en etablerad sanning. Men opinionsmässigt hade den rödgröna konstellationen inte alls sämre förutsättningar än den borgerliga alliansen när den bildades, enligt Johan Martinsson, doktor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Tesen att samarbetet med V och MP fick S-väljarna att fly bygger ju på att S-sympatisörerna tycker illa om V, MP eller båda. Men dessa antipatier är inte större än moderatsympatisörernas ovilja mot exempelvis Centerpartiet, enligt Johan Martinsson, som stöder sig på SOM-institutets undersökningar.

Intressant nog minskade den andel S-sympatisörer som ogillade V efter att V hade släppts ini samarbetet 2008. Precis som M-sympatisörerna blev mindre negativa till C efter att C tagits in i Alliansen. Johan Martinsson förklarar det med att små partier får ökad legitimitet då de ingår i ett potentiellt regeringsunderlag.

– Opinionsmässigt var den rödgröna samverkan inte alls omöjlig. Problemet låg i hur den hanterades, och i politikens innehåll, säger Johan Martinsson.

Inte heller Klas Gustavsson, sociolog vid Lunds universitet, anser att den rödgröna konstellationen var hopplös: Den ledde ju i opinionsmätningarna större delen av perioden fram till valet.

Klas Gustavsson har granskat vad som fick väljare att byta block mellan 2006 och 2010 års val, och bland annat funnit att skötseln av Sveriges ekonomi var en fråga som fick väljare att gå från det rödgröna blocket till Alliansen.

– I den grenen hade de rödgröna låga förtroendesiffror.

Valforskarna har beskrivit 2010 års val som ett ”högerval”. Inte någon gång sedan SVT:s valundersökningar startade i början av 1990-talet har så många väljare definierat sig själva som ”höger”.

Men intressant nog har väljarna ingenting emot välfärdsstaten, vars utbyggnad ju var ett socialdemokratiskt projekt. Tvärtom, deras kärlek till offentligt finansierad vård, skola, social omsorg, sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring är lika stark 2010 som någonsin. Eller i alla fall sedan Stefan Svallfors, professor i sociologi vid Umeå universitet, och hans kollegor började mäta svenskarnas attityder till välfärdsstaten i början av 1980-talet.

Viljan att själv betala mer i skatt till välfärden har rentav ökat från 2002 till 2010, liksom den andel som vill se en offentlig finansiering av sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg.

– Stödet för välfärdsstaten är oerhört stabilt, kommenterar Stefan Svallfors.

– Tidigare har det funnits en tydlig klasskillnad, så att arbetare uttryckt starkare stöd för välfärdsstaten än högre tjänstemän och företagare. Men från 2006 till 2010 minskade den skillnaden, genom att tjänstemännen och företagarna blev mer lika arbetarna i sin inställning till kollektivt finansierad välfärd.

Ingenting tyder därför på att det var förändrade värderingar och attityder till offentlig sektor, socialförsäkringar eller skatter som fällde Socialdemokraterna.

– Den socialdemokratiska välfärdsstaten vann, det socialdemokratiska partiet förlorade. Efter fyra år med borgerlig regering uppfattade inte väljarna Alliansen som ett hot mot välfärden, säger Stefan Svallfors.

Än viktigare var att väljarna ansåg att de rödgröna hade sämre politik än Alliansen i flera frågor: skola och utbildning, sysselsättning och skötseln av Sveriges ekonomi. Och just de frågorna ansåg väljarna var valets viktigaste – mer betydelsefulla än miljö och social trygghet, där de rödgröna låg bäst till.

Särskilt sysselsättningen, en fråga som Socialdemokraterna länge ”ägde”, lyftes fram som avgörande av flera forskare vid konferensen. (Den betonas också av flera forskare som bidraget med valanalyser till Arbetarrörelsens forskarnätverk.)

Att Socialdemokraterna ”ägde” sysselsättningsfrågan bland väljarna betyder i det här sammanhanget att partiet uppfattades prioritera frågan mer än andra, ansågs vara bättre på att lösa den, och på ett automatiskt sätt identifierades med frågan.

– Men redan 1994 började tilltron till Socialdemokraternas sysselsättningspolitik att dala, då besvikna väljare inte såg resultat efter Socialdemokraternas valseger det året, säger Johan Martinsson. 1998 var det jämt mellan M och S, och 2006 hade M vunnit frågan. Det är sensationellt.