Foto: Czarek Sokolowski/AP

I dag, den 31 augusti, är det 30 år sedan Polen fick sin första oberoende fackförening, Solidaritet. LO-Tidningens reporter Göran Jacobsson minns de sex veckor som han satt i häkte för att han smugglat tryckpressar till facket.

På kajen i hamnstaden Swinoujscie väntade tull, militär och säkerhetspolis.

Göran Jacobsson, reporter på LO-Tidningen som nu tillfälligt arbetar på fackförbundstidningen Kollega, var då studieledig metallarbetare.

Strax efter att han kört av från båten gjorde de polska myndigheterna en grundlig genomsökning av deras bil. De hittade åtta små offset-tryckapparater och mängder av tidningar och tidskrifter gömda i ett lönnfack i bilens lastutrymme.

– Vi fördes snabbt till häktet på Kasubska-fängelset i den näraliggande staden Szczecin. För mig och min kamrat handlade det om stöd till Solidaritet och ett stort mått av äventyrslystnad, säger Göran Jacobsson som satt häktad i sex veckor i polskt fängelse.

Året var 1983, alltså tre år efter att Solidaritet hade bildats.

Låt oss gå tillbaka till början. 
Sommaren 1980 jäste missnöjet i Polen. Landets ekonomiska kris såg ut att vara bottenlös. Priserna på kött, korv och andra stapelvaror höjdes och utöste en rad protester runt om i landet.

På ett varv i den polska hamnstaden Gdansk organiserade elektrikern Lech Walesa omfattande strejker under sommaren och fick snabbt med sig 10 miljoner medlemmar från alla samhällsklasser.

I dag, den 31 augusti, för 30 år sedan slöts ett avtal vars innebörd var att en oberoende fackföreningsrörelse skulle tillåtas. Officiellt kom Solidaritet att grundas den 22 september 1980.

Men det blev en kortvarig frihet.

Ett drygt år senare, den 13 december 1981, utlystes undantagstillstånd i Polen. Solidaritet förbjöds, fackliga ledare fängslades och kommunistregimen tog till hårdhandskarna för att kväsa en växande opposition.

Det var under den tiden som LO-Tidningens reporter bestämde sig för att stödja facket.

– Det var bilden av en demokratisk socialism som fick mig att engagera mig. På Leninvarvet i Gdansk förde Lech Walesa förhandlingarna för en helt öppen ridå. Det som sades gick ut i högtalarsystemet och alla kunde vara med och ta ställning till hur förhandlingarna skulle föras, säger Göran Jacobsson.

– Det var det som var så häftigt och som fick mig att börja stödja Solidaritet genom att smuggla tryckutrustning, fortsätter han.

Det var dock kalla krigets dagar och det polska kommunistpartiet lyckades behålla makten länge. I skuggan stod ett Sovjetunionen som noggrant vaktade utvecklingen i Polen.

Samtidigt fortsatte den ekonomiska krisen i hela Östeuropa. Utlandsskulderna växte, industrin var ineffektiv och miljöproblemen blev allt mer besvärande.

När Michail Gorbatjov kom till makten i Sovjetunionen 1985 inleddes en ny era av öppenhet. En mer marknadsinriktad politik skulle införas och samhället demokratiseras. Det fick efterverkningar i hela Östeuropa.

I Polen såg nu Solidaritet sin chans och efter en ny våg av strejker som inleddes 1988 fick landet delvis fria val 1989.

Lech Walesa blev president 1990. Men samma år splittrades fackföreningen Solidaritet i flera fraktioner och förlorade i politisk styrka.

I valet 1995 förlorade Lech Walesa makten.