Den konkurrensutsatta industrin måste som tidigare sätta nivån för årets löneökningar, anser vice riksbankschef Svante Öberg.

Debatten om vilken bransch som ska vara norm för löneökningarna har de senaste avtalsrörelserna blivit allt hetare och när lönebildningen nu drar igång ¬¬återupptas debatten.

Traditionellt har den konkurrensutsatta industrin varit först ut, slutit sina avtal, och den nivå som löneökningarna hamnat på har till stora delar styrt löneökningstakten också i andra sektorer.

Konkurrensskäl
Skälet är att de svenska lönerna inte i längden kan öka mer än i våra viktigaste konkurrentländer. Ska vi höja lönerna snabbare än omvärlden måste det i stället ske genom att öka vår produktivitet, alltså genom att tillverka våra varor mer snabbt och effektivt.

Men löneökningarnas koppling till konkurrensen inom industrin har alltmer ifrågasatts, inte minst bland arbetsgivarna själva. I förra avtalsrörelsen kom det till öppna motsättningar när Svensk Handels vd Dag Klackenberg hävdade att den svenska handeln i dag är minst lika utsatt för internationell konkurrens som industrin.

Även ekonomiprofessorn Lars Calmfors ifrågasatte då det raka sambandet och hänvisade bland annat till att varierande valutakurser gör sambandet otydligt.

Kristider
Vice riksbankschef Svante Öberg hänvisar nu till finanskrisen verkningar för att ändå hävda att industrin måste gå före.

Medan den svenska inhemska marknaden har gått relativt bra även under krisens djupaste förlopp har industrin drabbats hårt.

Att då låta den inhemska marknaden styra lönenivåerna ger högre inflation och därmed en snabbare höjning av riksbanksräntan, anser han.

– Den svenska ekonomin är tudelad med en betydligt sämre situation i den exportberoende industrin än i den privata tjänstesektorn, säger han.

Industrin är också den sektor som mest påtagligt känner av konsekvenserna av löneutvecklingen, enligt Svante Öberg.

– Det talar för att den konkurrensutsatta sektorn även i årets avtalsförhandlingar bör ha en lönenormerande roll, säger Svante Öberg.