Reportage

Här ska alla med i jobb

Göran Jacobsson

Publicerad

29 januari, 2010

Gunilla Ågren är ansvarig för omsorgsgruppen. Hon sitter i rullstol efter en aggressiv infektionssjukdom. — Det här är en stor glädje. Omsorgsgruppen är väldigt plikttrogen, säger hon.

Målet är att ordna arbete åt dem som är längst bort från arbetsmarknaden. Organisationen Bruk för alla har dock sin egen definition på arbete: Det är något som någon annan har nytta av. Och folk ska själva få bestämma vad de ska arbeta med.

När Sadi Gargis Sadi kom till Bruk för alla förklarade han att han ville baka. Han f?ck ta över ett litet kök på bottenvåningen och där bakar han nu – bröd och kakor. Hans enda invändning är att det är för lite att göra.

Han vill baka ännu mera.

Hans matbröd säljs på beställning och kakorna finns bland annat i kafét några trappor upp. Sadi Gargis Sadi är bagare från norra Irak. Under sina tio år i Sverige har han hittills varvat arbetslöshet med praktikjobb och olika arbetsmarknadspolitiska projekt.

Maria Jonsson är processledare och hon tar emot dem som kommer nya till Bruk för alla. För henne är det viktigt att inte ha någon förutfattad mening om dem som vill börja arbeta i organisationen. Ibland får hon höra av socialen eller arbetsförmedlingen att det är en person som inte funkar någonstans – men det vill hon egentligen inte veta. Hon vill bara berätta om verksamheten och låta folk själva bestämma om de ska vara med och vad de ska syssla med.

– Många är tilltufsade av myndigheter och då tar det tid att skapa förtroende. Ibland, om någon varit för länge utanför arbetsgemenskapen, så funkar det inte, säger hon.

Stulet namn
I Falköping håller organisationen till i en gammal fabriksbyggnad som tidigare var platsen för olika textilindustrier.

Organisationen heter egentligen: Det finns bruk för alla. Namnet är stulet från Danmark av två äldre primärvårdsdirektörer.

I början på 1990-talet fick de uppdraget att hitta nya sätt att ta hand om dem som varit länge utanför arbetsmarknaden. De for till Danmark tillsammans med politiker och tjänstemän. På väg hem bildade de den ideella föreningen, som skulle styras underifrån och driva en verksamhet utan något slut. Det skulle inte vara ett projekt utan en pågående process. En bärande tanke var att den som har makt över sitt liv mår bra och har god hälsa.

De två primärvårdsdirektörerna hade i hela sina yrkesliv hållit hårt på paragrafer. Nu ville de skapa något helt annat.

– Ledarskap för oss går ut på att lämna ifrån sig ledningen – och att de som arbetar hos oss själva styr över verksamheten, säger Conny Hante, som deltog i den första processledarutbildningen 1994.

Realiserade idéer
Han hade tidigare varit klubbordförande på Bofors i Tidaholm och var arbetslös sedan fabriken lagt ner. Utbildningen var på tio veckor, men det fanns bara schema för två veckor. Resten av kursen fick deltagarna själva ordna.

Resultatet blev bland annat 150 idéer och mängder av jobb som de upptäckte att ingen utförde.

En stor del av idéerna och jobben har realiserats. Nu 15 år senare finns mycket av Bruk för allas verksamhet i fabriksbyggnaden på Bangatan i Falköping.

– Vi är inte intresserade av de välutbildade utan vi vill få tag på de arbetslösa, de skadade, de förslitna och på dem som mår fysiskt och psykiskt dåligt, säger Conny Hante.

Från ett rum hörs glada skratt. Runt ett stort högt bord sitter Anita Högenberg, Marie Louise Johansson och Lotta Klarén. De monterar delar till Ericssons antenner för mobiltelefoner.

Marie-Louise Johansson har bland annat arbetat tio år i hemtjänsten. Hennes knän är utslitna så hon har svårt att sitta eller stå längre stunder.

– Här får alla känna sig nyttiga, säger hon.

Plats för alla
Anita Högenberg säger att arbetsmarknaden inte vill ha gamla tanter – att kvinnoyrkena är utrotade. Hon har haft olika kontorsjobb, bland annat ritat hus på arkitektkontor och skrivit stämningsansökningar på åklagarmyndigheten.

– Här finns det plats för alla – för en långtidssjukskriven som vill komma igång eller för någon som har problem med spriten. Vi accepterar alla, säger hon.

Lotta Klarén tar det lugnt och väntar på att en arbetsfixtur (som håller fast detaljen hon jobbar med) ska bli ledig.

– Äsch, säger de. Det går inte att stressa. Inget går fortare.

Lotta Klarén har arbetat länge i samma byggnad – även när det fanns ett textilföretag där. Hennes senaste textilarbetsgivare flyttade tillverkningen till Riga 1997.

De sitter stilla under arbetet. På en anslagstavla har någon satt upp ett gymnastikprogram för folk med stillasittande arbete.
Marie-Louise Johansson säger att de brukar läsa igenom programmet ibland, men att det inte hjälper särskilt mycket.

Veteran
En av veteranerna är Brynolf Wernergärder. Han sorterade brev och paket på posten i Falköping tills den lades ner. För drygt tio år sedan kom han till Bruk för alla. Han har arbetat med olika saker och nu är han möbelrenoverare.

På hans ljusa och rymliga arbetsplats finns både en omsorgsfullt renoverad pigtittare och en kontorsstol från 1920-talet med en broderad sittdyna. Just nu arbetar han med en sliten chiffonjé.

– Det går bra, konstaterar han kort.

Innan Brynolf Wernergärder började som möbelrenoverare startade han omsorgsgruppen för människor med olika funktionshinder.

– Jag sätter en mutter på en skruv. Det är kul. Att skruva sönder elmätare som de andra gör är lite för svårt för mig, säger Thomas Eliasson, som arbetar några timmar varje dag.

Han trivs med sina arbetskamrater och säger att de pratar mycket varandra.

Villkorslös kärlek
Avskilt från resten av lokalerna, med egen ingång och med låst gallergrind, finns ett hunddagis. Nio hundar är inskrivna. Hunddagiset har ett eget mjuk arbetssätt utan boxar. På ett handskrivet anslag finns två uppmaningar till dem som tar hand om hundarna: ”Va lagom” och ”Va konsekvent”.

– Det här är guld värt för oss som inte är på den öppna arbetsmarknaden. Hundar är bra.

De ger villkorslös kärlek och de är avstressande för dem som mår dåligt, säger Karin Bergroth, som är anställd på hundarnas eget daghem.

Hon förklarar också att det mjuka sättet går ut på att efterlikna en vargflock, där människorna ska vara flockledare.

I Falköping och Habo, två Västgötaorter, har Bruk för alla varit igång i 15 år. Runt 150 personer arbetar i olika verksamheter och det har varit ungefär lika många hela tiden. Enligt Conny Hante påverkas Bruk för alla vare sig av låg- eller högkonjunktur, regelskärpningar eller regeringsskiften.

Kris några gånger om året
Organisationen har dock aldrig fått någon riktig ordning på ekonomin. Några gånger om året är det ekonomisk kris. Emellanåt tar man sig genom krisen genom att blunda för att pengarna är slut.

De huvudsakliga inkomstkällorna är att arbetsförmedlingen och kommunen köper tjänster. Dessutom går en del av verksamheterna med vinst.

En tanke är att bidrag ska omvandlas till lön. Det har inte lyckats fullt ut. Av de 150 har i dag ungefär 50 en anställning med lön, och för många av dem är lönebidrag viktigt.

Och det betyder att runt 100 personer har någon form av bidrag.

Applåder men ingen spridning
Runt 4.000 personer har arbetat i organisationen. Få har gått till något annat arbete och det är faktiskt en del av idén – Bruk för alla ordnar ju arbete på egen hand.

– De som inte har lyckats någon annanstans på 10 eller 15 år lyckas här. De bygger upp sig själva om de bara får en möjlighet, säger Conny Hante.

Bruk för alla stöd och applåder får ofta från politiker på riksnivå, men verksamheten får ändå ingen spridning. Conny Hante har svårt att förklara det.

Kanske handlar det om att arbetssättet inte passar ihop med andra system – och att det därför svårt kan vara svårt att samarbeta med organisationen.

FAKTA / Mer på gång
Bruk för alla håller igång en rad verksamheter i västgötska Falköping: