Det finns en konstig föreställning om att det enda sättet att vinna medelklassen i Stockholm är att föra en mer borgerlig politik. Det har gjort att en del socialdemokrater ängsligt blickar mot medelklassen och tror att sänkta skatter, mer privata alternativ och uppluckrad arbetsrätt är det enda sättet att nå dem och maktinnehavet.

 

 

Men varifrån kommer dessa uppfattningar? Inte vet jag. Om man tittar på vad TCO:s egna medlemsundersökningar säger, så inte är det att medelklassen på något sätt skulle stödja en sådan borgerlig politik som en del socialdemokrater tycks tro.

Tvärtom, en klar majoritet av TCO-medlemmarna anser i likhet med LO att det är fel att sänka skatten om det går ut över välfärden. Vidare är medlemmarna inom TCO negativa till fler privata alternativ inom offentliga sektorn.
 
Än mer ideologiskt intressant är att TCO-arna tydligt anser att det är samhällets ansvar, inte den enskildes, att varje människa ska ha en god levnadsstandard. Man har också en positiv människosyn och litar starkt på folk.

Vilket är intressant och motsäger dem som tror att en borgerlig profilpolitik med mer disciplinering och kontroll skulle vara en nyckel till att nå dessa grupper.

Farlig strategi
Bortsett från att det är märkligt att ens tänka tanken att kasta sina värderingar åt sidan bara för att vinna makten, så är föreställningen att man på så sätt kan vinna medelklassen en farlig politisk strategi.

Genom att politiskt acceptera de ideologiska motståndarnas idéer försvinner den opinions- och folkbildande kraften som behövs för att mobilisera människor.

På marginalen finns det många som vacklar i sina övertygelser. Får de endast höra en högerinriktad kamp om väljarna kommer det att stärka värderingar som går åt det hållet. Dessutom kommer det politiska intresset hos dem som företräder en mer radikal politik att mattas och valdeltagandet i kärntrupper kan minska.

Att inte stå upp för och argumentera för sina ideologiska grundvärderingar kan vara förödande i längden.

Tyskt haveri
Den lärdomen måste man nu dra från ett havererat socialdemokratiskt parti som det tyska. Den stora valförlusten i söndags är ett tragiskt kvitto på en politik som blivit alltför anpassad till den borgerliga ideologin.

Det började redan under Schröder med bland annat sänkt a-kassa och försämrad arbetsrätt och fortsatte när man ingick en koalition med Merkel och högern.

Att däremot göra en vänstersväng och stå upp för sin historiskt ideologiska roll ger resultat.

Det har vi sett från det norska Arbeiderpartiet som efter katastrofvalet 2001 helt svängde och nu starkt motsätter sig privatiseringar, skattesänkningar och urholkning av välfärden. De har belönats med framgång i två raka val.

Något att lära av, eller?

 

 

Stefan Carlén

Förbundsekonom Handels