RAPPORT. Under rubriken ”Arbetarlitteratur del II” – denna gång med inriktning på språk och estetik – hade ABF Göteborg samlat en kvalificerad kvintett. Panelen utgjordes av Åsa Linderborg, Anneli Jordahl, Johannes Anyuru, litteraturprofessorn Beata Agrell samt den slagfärdige litteraturvetaren Magnus Nilsson.

Symposiet bevisade att denna ymniga litteratur kan se ut på många olika sätt och att den för att citera Jordahl ”har fått en renässans på sistone”. Hassan Loo Sattarvandi, Per Johansson och Maria Hamberg var tre namn hon gjorde vågen för.

Panelen anmodades att ge sin syn på ”socialrealism”, idag lika med eländesskildring fast det en gång betydde det motsatta. Några tyckte att detta skällsord egentligen har en positiv laddning. Anyuru ville i tonåren förespråka ”socialsurrealism”.

Tillbakablickar
Det blev ett stimulerande samtal om bland annat kontrasten mellan Martin Koch och Dan Andersson, bristen på självförtroende, det nödvändiga klassperspektivet, att många arbetarförfattare ville bli utgivna på borgerliga förlag för att nå en större läsekrets, om att smuggla ut stoff till dem man ville nå och att de fem Unga tillsammans med Eyvind Johnson var besläktade med modernismens avantgarde.

Diverse tips
Stilistisk mångfald var ett annat huvudspår. Jonas Hassen Khemiris noggrant konstruerade stil är, poängterade Nilsson, inte något som uppstår utan ansträngning. Han menar också att invandrarlitteratur, upptagen som den är med etnicitet, inte kan kallas vår tids arbetarlitteratur.

Den nya radikala poesin med prisade Johan Jönson som frontfigur ventilerades ingående.

Avslutningsvis blev vi tipsade om bland annat sajten Litteraturbanken, Leslie Kaplan, TV-dokumentären Elake kocken (där klassamhället blir extra tydligt), den mångsidige Ivar Lo samt Tony Samuelssons bok Arbetarklassens bästa partytricks – även om Linderborg protesterade mot att den nu så kraftigt ifrågasatta Liza Marklund lanseras som tänkbar arbetarförfattare.

Jordahl gav impulsen
Undertecknad har ägnat mycket tid åt att studera denna viktiga genre. Min slutsats efter detta evenemang är att man aldrig blir fullärd.  Visste ni förresten att det var Jordahls Klass – är du fin nog? som fick förra årets Ivar Lo-pristagare att skriva jättesuccén Mig äger ingen?

Kultur-Mats (Hallberg)
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn