Pampen som vägrar släppa vardagen

– Under  mina pass på akuten tar jag emot de patienter som till exempel kommer in medvetslösa eller de som har magont eller kanske bröstsmärtor, berättar Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm som jobbar som specialist på internmedicin parallellt med sitt fackliga jobb. Foto: Erik Abel/Scanpix.

– Åh, är du här?
Så låter den vanligaste kommentaren Eva Nilsson Bågenholm får höra på jobbet. Trots att hon arbetar nästan hela tiden.

Läkarförbundets ordförande vet allt om deltidsarbetets baksidor. Utöver sitt fackliga uppdrag arbetar hon varje månad på akuten på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Sedan tillkommer ett antal uppdrag, bland annat i statliga utredningar, i Sacos styrelse och som ordförande för Världsläkarorganisationens etikkommitté.

– Mest märks det under passen på akuten. I och med att jag bara jobbar 20 procent och ofta på helger hinner jag inte alltid få koll på nya rutiner eller vilka avdelningar som används.

– Att skriva elektroniska recept är en sådan sak som jag inte lärt mig än. Datasystem är en ständig frustrationskälla, säger hon och ler snett.

Viktiga vardagsskärvor
Ändå är det just irritationsmomenten Eva Nilsson Bågenholm vill åt när hon kombinerar det fackliga toppjobbet med arbetet på golvet. Genom att vara med i yrkesvardagen har hon en chans att suga in användbara exempel från verkligheten.

– När jag träffar politiker och berättar med egna ord om överbeläggningar och tio timmars väntetid bleknar minerna, säger hon.

Och det finns gott om problem att välja mellan. Så många att det en gång skrämde Eva Nilsson Bågenholm och fick henne att backa från yrket.

– Som yngsta läkare står du lägst i hackordningen. Och till skillnad från när du kommer ut som sjuksköterska har du i princip ingen handledning. Så du hamnar med patienter som tror att du kan allt, och de vill ha svar direkt.

Valde att kämpa
Arbetsmiljön stämde inte alls med Eva Nilsson Bågenholms förväntningar och fick henne att fundera på att hoppa av yrket.

– Då var det en kompis som såg på saken från en annan vinkel och tyckte att jag skulle stanna – för att försöka förändra villkoren.

Så blev det. Eva Nilsson Bågenholm engagerade sig i den lokala Yngreläkarföreningen som kämpar för nyutbildade läkarnas villkor. Efter en tid blev hon rekryterad till den centrala föreningen och 1998 valdes hon in i Läkarförbundets styrelse.

– Det var en gubbig upplevelse. Än en gång kände jag att det var omöjligt att påverka. Men jag insåg att ju mer jag lärde mig och tog på mig desto större möjligheter fick jag att förändra.

"Aldrig tvekat"
Efter två år blev hon andre vice ordförande, efter ytterligare tre blev hon vice ordförande och 2004 valdes Eva Nilsson Bågenholm till Läkarförbundets första kvinnliga ordförande.

– Det är en tradition att vi behåller våra tjänster på klinik. Och jag har aldrig tvekat på om det är rätt. Jag kommer alltid att kunna lägga mer tid på mitt ordförandeskap, 110 procent är inte heller nog, 200 procent gör inte att allt blir klart.

På så sätt är det fackliga arbetet likt jobbet som doktor.

– När andra kan gå hem vid arbetsdagens slut står vi kanske mitt i en operation eller med patienter som vill åka hem men behöver ett recept eller en remiss. Och att lämna över är ibland svårt. På kvällar och helger kan en läkare ha ansvar för det som ett 40-tal läkare gör under dagtid. Det är en ekvation som inte går ihop.

Viktig vila
Det finns alltså fortfarande många problem som möter dem som kliver in i yrket i dag. Men när Eva Nilsson Bågenholm tvingas välja en sak som hon under sina tio år inom förbundet är mest nöjd med blir det just arbetstiden.

– Det vi kom överens om före jul, som innebär att läkarna får sina elva timmars dygnsvila och samtidigt betalt för sitt arbete, det var en viktig seger.

Eva Nilsson Bågenholm tittar på sitt armbandsur. I och med att hon pendlar från Halland till jobbet på Östermalm i Stockholm är minuterna på kontoret noga schemalagda. Och vår tid är nu slut.
 
FAKTA: Eva Nilsson Bågenholm
Ålder: 47 år.
Familj: Maken, som även han är läkare, och två barn, 14 och 17 år gamla.
Bor: I en villa på den lilla orten Kullavik, vid kusten mellan Göteborg och Kungsbacka.
Yrke: I grunden undersköterska, även legitimerad sjuksköterska och läkare med specialisering på internmedicin. Sedan 2004 ordförande för Läkarförbundet.
Föräldrar: Mamma var läkarsekreterare och pappa civilingenjör på Volvo.
Lunch: Äter jag alltid. Vad beror på, har jag tid äter jag varm mat annars blir det en macka. Men äta bör jag för är jag hungrig blir jag lätt grinig.
Svag för: Svårt, beror ju på vad man menar. Men mina barn kan linda mig kring sitt finger.
Semester: Jag gillar att åka utomlands. Men tillbringar alltid tre sommarveckor på en ö i Bohuslän.
Störande egenskap: Jag är rastlös. Och det kan gå folk på nerverna att jag aldrig kopplar av.