Varför ljuger Maud Olofsson och centerledningen om de nya jobben?

Och varför tillåter andra att hon gör det med stöd av en vantolkning av KI:s mycket osäkra beräkningar om de nya jobben?
Roland Spånt ställer frågorna.

De senaste två åren har den starka internationella högkonjunkturen drivit fram massor av jobb i Sverige liksom i andra länder. Vi har gått igenom en process snarlik den amerikanska där det tog flera år av ekonomisk tillväxt innan jobbexplosionen kom.

Så verkar ekonomierna fungera numera – när konjunkturen vänder finns stora produktivitetsreserver att ta fram och det tar längre tid än tidigare innan de nya jobben kommer. Men sen kommer de som proppen ur en ketchupflaska.

Precis så blev det i Sverige och det var i fjol som det plötsligt krävdes massor av nyanställningar för att fylla behoven i alla nya varuhus, byggen och i serviceföretagen och exportindustrin. Detta är mycket positivt men frågan är vad som skapat denna ökning.

Det normala är att det brukar ta ett eller flera år innan riksbankers och regeringars förändrade politik slår igenom.

Trots det har Maud Olofsson och centerledningen åkt land och rike runt och hävdat att det är regeringens ekonomiska politik som är den viktigaste anledningen till den förbättrade sysselsättningen. Det hör till politikens regler att skryta och Maud Olofsson och de andra i centerledningen får självfallet ha vilken uppfattning som helst.

Centern hävdar att det är KI:s uppgifter
Men det verkligt omoraliska är att centerledningen hävdar att det inte är deras egen hemmasnickrade åsikt om den ekonomiska utvecklingen utan att den baseras på objektiva analyser av det statliga konjunkturinstitutet (KI).

I den viktiga budgetdebatten i höstas uttryckte centerns ekonomiske talesman Roger Tiefensee det på följande sätt: ”Men Konjunkturinstitutet säger att minst en tredjedel av de nya jobben är en direkt följd av den nya regeringens politik”. Liknande formuleringar har hörts otaliga gånger från de andra i centerledningen. Så ofta att de nu de inte längre behöver upprepas. De lever sitt eget liv som någon sorts bevisad objektiv sanning.

Även de andra regeringspartierna stämmer in i kören. Nyligen hävdade folkpartiet i min hemkommun Nacka att just 70 000 jobb skapats i år av regeringens politik och att det objektiva Konjunkturinstitutet hade beräknat detta. Liknande ”sanningar” sprids via bloggar på nätet.

Rena nyset att den borgerliga politiken skapat 70.000 nya jobb
I Aftonbladet hyllar makthavaren Lena Mellin regeringens politik och tar sina källor från det centerstyrda näringsdepartementet. Här ser vi bara toppen på ett isberg och över hela landet hävdas nog från alliansens håll att enligt det statliga konjunkturinstitutet skapas i år av den nya borgerliga politiken 70.000 jobb.

Men detta är ett rent falsarium!

Vad Konjunkturinstitutet gjorde för ett år sedan var att schematiskt göra en kalkyl över hur arbetsutbudet under fyra år framåt skulle påverkas av den nya ekonomiska politiken. KI hävdar själva att kalkylerna är mycket osäkra, vilket man definitivt kan instämma i. Resultatet blev att 2010, det vill säga efter fyra år, skulle arbetsutbudet ha ökat med drygt 1,2 procent, vilket väl motsvarar 60 000–70 000 personer. Men denna kalkyl anger klart att i år, som ju centerledningen pratar om, skulle den nya ekonomiska politiken knappt ha någon effekt alls. Ja egentligen skulle siffrorna vara vara en statistisk synvilla eftersom skillnaden i sysselsättning på ett par tusen personer närmast exakt motsvarar antalet personer som omfattats av alliansens arbetsmarknadspolitik. Personer i liknande åtgärder räknades tidigare som i arbetsmarknadspolitik.

Centerledningen far med osanning och ingen ids protestera
Centerledningen far därför med ren osanning när man hävdar att KI objektivt beräknat att deras nya politik med sänkta a-kasseersättningar och jobbskatteavdrag skulle ha gett 60.000 eller 70.000 nya jobb i år. Eftersom centerpartiet är världens rikaste politiska parti kan det väl knappast röra sig om brist på utredningsresurser eller missuppfattningar utan här talar man medvetet osanning.

Det förvånade är den flathet som finns hos medierna, den socialdemokratiska oppositionen, fackets ekonomer men också hos moderaterna som tidigare hävdade att de bygger sin politik på ”vetenskap” och hos kristdemokraterna som driver krav på ”etiskt” beteende.

Allvarligt är vidare att KI självt låter sig vantolkas som här skett. Ett opolitiskt analysinstitut ska inte låta sig behandlas på detta extrema sätt! Som utomstående kan man befara att KI är på väg att förlora sin självständighet eller hukar av rädsla för de nedskärningar som drabbat så många andra myndigheter som presenterat för regeringen obehagliga sanningar.

När KI:s kalkyler så beljugs i den politiska debatten ställer man sig onekligen frågan om institutet överhuvudtaget ska göra sådana kalkyler. Kanske ska man i stället kräva extra budgetmedel för att få tid att gå ut och dementera regeringsledamöters vantolkningar?
Man kan dock förstå att KI inte självt gärna vill stå för sin kalkyl. Osäkerheterna i kalkylerna är monumentala. Centrala antaganden verkar ha sitt ursprung i länder vars ekonomier är helt annorlunda den svenska. KI har dessutom inte tagit hänsyn till att den nya regeringens inför en rad åtgärder som försämrar den svenska arbetsmarknadens funktionssätt. Enbart åtgärderna mot hyresrätten som bostadsform kan komma att kraftigt minska rörligheten på arbetsmarknaden, minska arbetsutbudet och klart höja arbetslösheten. Här finns en rad internationella studier för länder liknande Sverige att bygga på.

Vårdbidrag gör att färre kvinnor jobbar
Ett annat förbisett exempel är att alliansens nya vårdnadsbidrag kommer att undandra arbetskraft från marknaden och på sikt drabba än fler kvinnors relativa löneläge och därmed deras arbetsutbud i den modellvärld som också KI använder sig av.

Men kärnfrågan är och förblir obesvarad: Varför ljuger Maud Olofsson och centerledningen om de nya jobben? Och varför tillåter andra att hon gör det med stöd av en vantolkning av KI:s mycket osäkra beräkningar om de nya jobben?

Roland Spånt
Fil dr nationalekonom
Skr
iv ett e-postbrev till redaktionen