Las är en fråga om makt

Tv-dokumentären Ordförande Persson väckte uppståndelse. Nu kommer boken. Foto: Jonas Ekströmer

De senaste veckornas mest uppmärksammade person, Ordförande Persson, har inte enbart fällt nedsättande omdömen om medspelare och motståndare. Han har också utvecklat sina tankar kring flera brännande frågor på arbetsmarknaden.

De finns att läsa och fundera över i Erik Fichtelius bok om Göran Persson, som kom ut i påskveckan. LO-Tidningen kan publicera ett utdrag ur boken där förre statsministerns tankar och funderingar kring arbetsrätten i allmänhet och lagen om anställningsskydd (las) i synnerhet redovisas.

Vid ett av de första samtalen mellan journalisten Erik Fichtelius (EF) och Göran Persson(GP) gör statsministern en ovanligt tydlig maktanalys av varför facket behöver lagen om anställningsskydd. Det är, enligt Göran Persson, inte för att den sist anställde ska få gå först – utan för att ge facket makt i förhandlingarna.

Läs hur Göran Persson resonerade i utdraget ur boken:

Har inte förstått
EF: Jag träffade i somras en tjej, fackligt aktiv i IF Metall, som jobbade på Tanumshedes komponenter som gör bildörrar åt Volvo. Volvo lägger en del order i Tyskland i stället, och Tanumshede har varslat 75 av sina 275 anställda. Vad tycker du om sist-in-först-ut? frågade jag.
Det är för djävligt, sa hon. Jag tycker det är orättvist med sist-in-först-ut. Vi i facket vet ju vilka som jobbar och vilka som inte jobbar och vi kan direkt peka ut, ganska grovt, 40 stycken som vi skulle öka produktiviteten om man fick göra sig av med. Och så frågade hon – är det rättvist att det är de som jobbar och sliter på företaget som ska gå? Och att de andra som inte lyfter ett finger får vara kvar enligt regeln sist-in-först-ut?
Alltså: Det är inte självklart bland fackligt aktiva på verkstadsgolvet att LO-ledningens politik är den högsta rättvisan i den här diskussionen.

GP: Ja, men då har du alltså inte förstått någonting.

EF: Nej, det har jag väl aldrig gjort.

Ger facket makt
GP: Alltså: Det är ju inte sist-in-först-ut i sig som är det attraktiva för fackföreningsrörelsen. Det attraktiva är att de har själva regeln, och inser att från den vill arbetsgivaren göra undantag, men om facket säger nej så blir det regeln som gäller. Det är det som ger facket ett förhandlingsläge i den här frågan.
Las är en maktfråga. Och det är ju faktiskt så att sedan kommer facket överens med arbetsgivaren om att sist-in-först-ut inte gäller, men för att komma överens om den saken så får kanske ytterligare 20 anställda vara kvar och 20 stycken får en utbildning, eller så kanske facket får någonting annat som uppfattas som attraktivt i sammanhanget. Medbestämmandelagen, däremot, är en lagstiftning som inte ger något som helst maktmedel till den fackliga sidan. Den är ju, som någon har sagt, att tuta två gånger och sedan kör man över.
Men i det här fallet är det så att arbetsgivaren vill ha någonting av facket och då sätter de sig och förhandlar. Och då får den där tjejen som är metallare säga att okej, vi förstår att produktionen kräver en högre produktivitet och vi är beredda att göra avsteg från turordningsreglerna för x, y och z. Men om vi ska ställa upp på den saken, ja då vill vi faktiskt att ni ser till att samtliga för en kompetensutveckling eller att de som får gå får med sig den här typen av… det är så spelet ser ut och det där tycker jag har missats väldigt mycket.

Så ser spelet ut
GP: Jag tycker kanske också att Kenth Pettersson (då ordförande i Handels, reds anm) gjorde en liten olycklig grej när han sa att han inte ville att någon skulle stå vid Konsum och säga att ”jag dög inte, arbetsgivaren stötte ut mig”. Det blir ju inte bättre av att man står vid Konsum och säger att ”jag dög inte därför att arbetsgivaren och facket stötte ut mig tillsammans”.
Sist-in-först-ut är en regel som man går ifrån, men när man går ifrån den så sker det efter förhandling och vid förhandling får arbetstagarsidan någonting för att vara konstruktiva – och det är ju förhandlingsläget som de inte vill missa. Det tycker jag är begripligt, det tycker jag är bra, det är sunt. Hur många rubriker ser du om att 500 varslar och sedan blir det en omgång förhandlingar och så är det 175 som går, det är så spelet ser ut.

EF: Och det här står du maktpolitiskt bakom?

GP: Ja, jag tycker inte alls att det här har fungerat dåligt. Jag har väldigt få exempel på att det här har varit dåligt för näringslivet och dåligt för Sverige. Det är en bra balans och vi kommer inte att ändra på den, det får ligga fast. Det är andra saker som det finns större anledning att fundera över när det gäller arbetsrätten.