Avtalet, som undertecknades på tisdagskvällen, ger löneökningar på totalt 10,2 procent under tre år. Därmed håller sig uppgörelsen mellan Livs och Livsmedelsföretagen inom samma ram som övriga avtal för industrins anställda.

En liten del av löneökningen, knappt 0,5 procent, ska användas för att förbättra avtalspensionerna. Pensionerna kostar mindre inom livsmedelsindustrin än de flesta andra branscher, eftersom lönerna är lägre.

-Avtalets lägsta löner höjs precis så som vi hade begärt, kommenterar Livs ordförande Hans-Olof Nilsson. Och skrivningarna kring arbetsmiljö är mycket starka. Vi reglerar vilken rehabilitering den anställde har rätt till och inför betald arbetsmiljöutbildning.

Rätt till företagshälsovård
Dessutom säger avtalet att alla anställda har rätt till företagshälsovård. Och det talar om vad företagshälsovården ska innehålla, poängterar Hans-Olof Nilsson.

Höjningen av avtalets lägsta löner var svårast för arbetsgivarna att acceptera. Inom livsmedelsindustrin har relativt många anställda avtalets lägsta lön, och därför är höjda lägstalöner dyrt.

Nu höjs avtalets lägsta löner med omkring 2:30 kronor i timmen 1 april 2007, 1 april 2008 och 1 april 2009 (dock är lägstalönerna vid bagerierna undantagna från höjningen år 2009). Resultatet blir att lägstlönerna kommer att ha stigit med ungefär 1 400 kronor per månad år 2009.

Arbetstiden gläder arbetsgivarna
Arbetsgivarna beskriver det nya avtalets regler om årsarbetstid som en stor framgång.
– Livsmedelsindustrin är den mest säsongsberoende av alla industrier, säger Lars Dicander, förhandlingschef vid Livsmedelsföretagen.

Det blir nu möjligt att förskjuta produktionen så att det stämmer bättre med efterfrågan. Årsarbetstiden kommer att ha stor betydelse för om vi ska kunna behålla en svensk livsmedelsindustri också i framtiden.

Arbetsgivarna får dock inte någon ensidig rätt att lägga ut arbetstiden som de vill över året – de lokala parterna ska vara överens. Därför är Livs ordförande inte orolig.

– På många arbetsplatser finns redan i dag lokala uppgörelser som innebär att arbetstiden anpassas efter säsong, säger Hans-Olof Nilsson.

Ett särskilt råd, med lika många representanter för livsmedelsindustrin och facket, ska skapas för att hjälpa till med tolkningen av vad avtalet säger om arbetstid och arbetsmiljö.

Om de lokala parterna inte kan enas om årsarbetstid kan rådet avge en rekommendation.