ANALYS. Är det stoppade avtalet på handelns område för dyrt? Produktivitet plus inflation visar vilket löneutrymme parterna kan strida om. Men denna enkla regel är inte längre glasklar.

Svenska företag blir alltmer effektiva. De lyckas tillverka sina produkter allt billigare och lägga ned allt mindre kostnader för varje vara som tillverkas. Denna ökning av produktiviteten har nu gått rasande snabbt. Samtidigt har löneutvecklingen inte ökat i samma takt. Enligt regeln som säger att löneutrymmet är detsamma som takten på produktivitetsökningen plus inflationen skulle svenska löntagare alltså ha förhandlat dåligt.

Men för att fastställa årets löneutrymme behövs en grundligare genomgång. Andra faktorer spelar också in, framför allt bytesförhållandet, det som också kallas terms of trade. Det speglar prisutvecklingen mellan länder på de produkter som handlas över gränserna.

Inte mer i kassan
Då visar det sig att svenska exportvaror blivit betydligt billigare under samma tid som produktiviteten varit hög. När företagen genom ökade effektiviseringar har kunnat tillverka produkter allt billigare har de också kunnat sälja dem allt billigare. Trots att produktiviteten har stuckit i höjden har alltså inte inkomsterna till företagen ökat i samma takt.

Och det är företagets inkomster som parterna förhandlar om. Sett till reallöneutvecklingen har svenska arbetare inget att klaga på. Sedan mitten av 1990-talet har reallönen ökat kraftigt i en internationell jämförelse. Under samma tid har produktiviteten skjutit i höjden ännu mer, men det är inte detsamma som att företagens inkomster, det man förhandlar om, har ökat lika mycket.

Tappar en halv procent
För att anpassa regeln om löneutrymmet måste man alltså ta hänsyn till prisutvecklingen på handelsvaror, eller ännu mer exakt den prisutveckling som skett på förädlingsvärdet i näringslivet. Löneutrymmet blir då omkring en halv procentenhet lägre under de år produktivitetsökningstakten varit hög.

Om löneutrymmet räknas enligt det mer exakta måttet är då nästa fråga om facken verkligen tagit ut hela löneutrymmet i löneökningar eller om det i stället gått till höjda vinster för företagen? Studerar vi perioden från 1995 och fram till i dag ser vi att lönerna gott och väl har höjts med löneutrymmet fram till några år in på 2000-talet. De har till och med ökat mer än löneutrymmet under denna tid.

Denna utveckling har sin förklaring i räntenedgången i början på 1990-talet. Eftersom varje investering vägs mot alternativinkomsten, främst vad kapitalägarna får om de placerar pengarna i räntebärande papper, blir räntan ett slags ”lägstanorm” för vad kapitalplacerarna vill ha för avkastning på sitt kapital.

Outnyttjat utrymme
Och när räntan sjönk så sjönk också kapitalavkastningskravet – och lönerna kunde för en tid hamna över löneutrymmet. Därefter kommer dock några år när lönerna i stället har ökat mindre än löneutrymmet. Mellan 2003 fram till i dag har det alltså funnits ett löneutrymme som inte tagits ut i löneökningar.

Under de år löneökningarna låg över löneutrymmet pressades vinstläget ned en aning i företagen. Under de följande åren pressades vinstläget återigen upp.

Hur ser då läget ut för den avtalsrörelse som nu pågår? Enligt LO är vinstläget i näringslivet mycket gott och lönerna ska kunna öka i takt med löneutrymmet i år. Och om nu hela löneutrymmet kan tas ut är nästa fråga hur det ska fördelas. Om löneutrymmet räknas fram på samma sätt som tidigare nämnts finns det inget som säger att löneökningarna i de fram till i dag slutna avtalen skulle hamna över löneutrymmet, inte heller om det stoppade avtalet på handelns område räknas med. Den av Svenskt Näringsliv framtvingade konflikten framstår alltså mer som en kamp om lönefördelning än om löneutrymme.