Martin Lindblom: En arbetsmarknad för arbetsgivare

Det är en vanlig uppfattning bland borgerliga politiker att arbetslösheten till stor del beror på att de arbetslösa inte vill ta de jobb som faktiskt finns. Det förklaras av – anser man – att de arbetslösa är ovilliga att gå ned i lön, inte vill byta från ett yrke till ett annat eller inte vill söka jobb utanför hemorten.

Synsättet återspeglas i motiven för de regelförändringar och besparingar som arbetslivsminister Sven Otto Littorin drivit igenom i a-kassan. Nu senast föreslår han att en nybliven arbetslös från första dagen ska vara tvungen att söka lediga jobb i hela landet och även söka jobb som han eller hon inte är utbildad för.

Littorins senaste idéer är så uppenbart verklighetsfrämmande att även borgerliga ledarskribenter distanserat sig från dem. Lika litet som i Littorins tidigare regeringsförslag finns i det senaste med en analys av hur arbetsmarknaden fungerar och hur lång tid det tar innan lediga platser besätts.

Grundfalsk företställning
Om Littorin bekvämat sig med att inhämta sådana fakta skulle hans stolligheter framstå som än mer absurda. Littorins föreställning om att det finns en mängd lediga jobb att söka är nämligen grundfalsk. Sanningen är nämligen den att lediga jobb tillsätts nästan innan de hunnit utlysas.

Förhållandet belyses med  stor tydlighet av den kortperiodiska sysselsättningsstatistik som Statistiska Centralbyrån sedan några år tillbaka publicerar varje kvartal. Tyvärr är det få utanför arbetsmarknadsexperternas skara som förstått innebörden av statistiken. Hade fler gjort det hade påståenden om att de arbetslösa är ovilliga att ta jobb varit omöjliga att framföra.

Av statistiken framgår att inom privat sektor tar det inte mer än i snitt 10-15 dagar innan ett ledigt jobb är tillsatt. Längre tid än så behöver inte arbetsgivarna för att hitta nytt folk.

Man kan fråga sig hur en så kort rekryteringsperiod överhuvudtaget är möjlig. Eftersom det rör sig om genomsnittlig rekryteringstid innebär ju statistiken att vissa jobb tillsätts samma dag som de utlyses. Hinner man verkligen granska de sökande på så kort tid?
Ja, det går. Förklaringen är enkel. Med dagens höga arbetslöshet har varje framsynt arbetsgivare sett till att han har en ”reservstyrka” stand by som kan kallas in med kort varsel för vikariat, projekt och nyanställningar. Han vet vad personerna går för och behöver därför inte undersöka deras lämplighet. Det är bara att kalla in dem.

Lätt som en plätt – för arbetgivaren
Sett från arbetsgivarens synpunkt fungerar arbetsmarknaden som ett väljoljat maskineri. Med ett enkelt telefonsamtal kan han när som helst fylla upp vakanser i organisationen. Men det här innebär att Littorins idéer om ökad sökintensitet är rena idiotin, eftersom alla lediga jobb som finns att söka tillsätts så snabbt som är möjligt.

Sänkt a-kassa eller krav på arbetslösa att söka jobb över hela landet handlar därför bara om att den politiska makten ägnar sig åt meningslösa trakasserier av de arbetslösa. Dessa har ju inte minsta chans att föbättra sitt läge om inte den totala efterfrågan på arbetskraft ökar i hela ekonomin.

Därmed är vi inne på den slutsats som varken tidigare eller nuvarande regering vågat dra. Enda sättet att varaktigt minska arbetslösheten är att föra en mindre åtstramande ekonomisk politik genom att uppmuntra investeringar, offentlig och privat konsumtion.

Hur en sådan ekonomisk stimulans ska utformas kan förvisso diskuteras. Men det hindrar inte att vi en gång för alla måste göra upp med fördomen att de arbetslösa är ovilliga att söka jobb.

FAKTA: Lediga jobb går åt som smör i solsken