Svensk fackföreningsrörelse är världens bäst organiserade. Omkring 80 procent av alla löntagare är med i facket. Till skillnad från i andra länder är även de flesta tjänstemän med i facket.

De senaste åren har dock både LO:s och TCO:s förbund tappat medlemmar, förra året 27 000 respektive 13 000 medlemmar. Sacoförbunden ökar fortfarande i medlemsantal.

Till följd av strukturomvandlingen har det även skett en överströmning från LO-facken till tjänstemannfacken. Allt fler yrken förutsätter högre utbildning, och det är därför naturligt att tjänstemannafacken växer på LO-förbundens bekostnad.

Sett över en längre tidsperiod har LO:s industriförbund gått tillbaka mest. Antalet industriarbetare har de senaste årtiondet minskat med några hundratusen och det återspeglas ofrånkomligt i medlemssiffrorna.

LO-förbund med anställda inom den privata tjänstesektorn har under samma period gått framåt. Handels, Hotell- och restaurang och Transport har alla ökat antalet medlemmar det senaste årtiondet.

Det är något av en bedrift med tanke på att arbetsplatserna inom dessa branscher ofta är små och personalomsättningen hög. Medlemmarna måste värvas om och om igen.

Orostecken att alla LO-förbund minskar
Ett orostecken är dock att det framgår av 2006 års medlemsstatistik att samtliga LO-förbund går tillbaka, också de inom den expanderade tjänstesektorn.

Förklaringen kan här inte vara de höjda avgifterna till a-kassan. I den mån de leder till medlemsflykt kommer effekten att märkas först i år.

Den främsta orsaken är istället den kraftiga ökningen av antalet tillfälliga anställningar. Idag är drygt 600 000 personer tillfälligt anställda. Det handlar om vikariat, säsongs- eler objektanställningar. Det är mer än dubbelt så många som för tio år sedan.

Av SCB:s arbetskraftsundersökningar framgår att mycket få av de tillfälligt anställda går med i facket. Inom vissa branscher är bara en tredjedel eller ännu färre av dem med i en facklig organisation.

Det här är inte så överraskande. Den som bara har anställning några månader tycker ofta inte det är mödan värt att gå med i facket. De fackliga medlemsvärvarna har dessutom ofta svårt att få kontakt med personer som bara vistas en kort tid på arbetsplatsen.

Ändå borde detta vara ett memento för facket.

Nödvändigt värva de tillfälligt anställda
Antalet tillfälliga jobb och tidsbegränsade anställningar kommer inte att minska. Om facket ska kunna upprätthålla sin förhandlingsstyrka måste man rekrytera dem i högre grad än idag.

A och O i allt fackligt arbete är att organisera nya medlemmar. När nästan alla har fasta jobb går det av bara farten. Men facket har ännu ingen bra strategi – eller är möjligen för bekvämt – för att nå det växande antal löntagare som ofta byter jobb och har osäkra anställningar. Att utarbeta en sådan strategi måste vara en av de viktigaste fackliga framtidsuppgifterna.