Överdrift och eftertanke. Så kan man karaktärisera Teatermaskinens koncept, en ensemble från Riddarhyttan i Västmanland som specialiserat sig på monologer om brännande samtidsämnen.

Men de gör också projekt med större ambition. De tänker bygga ett stort teaterhus mitt i glesbygden. Och i början av mars intog de under tre dar Kulturhuset i Stockholm under rubriken ”Teatermaskinen@work” – Teatermaskinen på jobbet. Det är en föreställning som förberetts under flera år, kring vad arbete är i dagens svenska samhälle. Liknande projekt pågår i andra europeiska länder, i ett tätt nätverkssamarbete.

Man har läst, diskuterat, samrått intensivt med experter och med en referensgrupp bestående av alldeles vanligt folk: mycket som sägs på scen går tillbaka på deras berättelser och funderingar.

Får leva ut
Resultatet är underbart rörigt och konfliktfyllt. De olika solonumren kollapsar på löpande band, antingen av sig själva eller på grund av käbbel och kackel och kritik från de övriga medverkande. Aktivisten, new agearen, HBT-killen, den arge utstötte, den överintellektuelle tyske performancekonstnären, konferenciären – och så huvudpersonen, ”den alldeles vanlige arbetaren”. Alla får de leva ut sina roller maximalt i ord, gestik och sång, och sen bryta samman eller kritiseras ner.

Till slut tågar de ut från scenen, som en konsekvens av att de inte kunnat enas – som om det inte är möjligt att säga nånting om arbete i en tid när alla framför allt är upptagna med att odla sin egen identitet. Zygmunt Bauman skulle ha medverkat i anslutning till premiären med en föreläsning kring de teman han behandlat i sina senaste böcker: vad händer med den personliga identiteten i en värld där allt är flytande och föränderligt, där man måste ställa om sig hela tiden för att hänga med?

Bauman uteblev på grund av sjukdom. Men han kändes ändå andligen närvarande. Huvudperson i hans föreläsning skulle ha varit ”den väljande människan”, homo eligens. Följande citat är talande: ”Identitetssökarnas frihet är besläktad med cyklistens: straffet för att sluta trampa blir att man faller, så man måste trampa vidare bara för att hålla sig upprätt. Nödvändigheten att fortsätta kämpa blir ett tillstånd utan valmöjlighet, eftersom alternativet är alltför förskräckligt för att ens kunna beaktas.”

Trög koppling
Som helhet är ”Teatermaskinen@work” alltså mycket tänkvärd, liksom de två satellitföreställningar jag såg: ett solodansnummer som betar av 50 olika yrken på mindre än en halvtimme, och en monolog om tjänstemannarollen med tillhörande föredrag av etnologen Eva Nordström, som forskat om Migrationsverket. Däremot kändes det lite trögare med kopplingarna mellan föreställningen och den efterföljande debatten med Wanja Lundby-Wedin, exministern Sven-Erik Österberg, Anki Bengtsson från den antirasistiska tidskriften Mana och Stefan Fölster från Svenskt Näringsliv.

Själva diskussionen var frejdig, men de respektive analyserna var redan klara på förhand och gav inget utrymme för att diskutera pjäsens bearbetning av relationen mellan arbete och identitetsarbete. Där fanns nämligen ett mycket viktigt spår som hade varit väl värt att diskutera, och som också skymtade i bakgrunden under Erland Olausons föreläsning om europafackliga frågor.
Frågan som föreställningen ytterst väckte kan formuleras som följer: Finns det plats för solidaritet i dagens individualiserade, fragmenterade, föränderliga samhälle? Kan solidariteten tävla med ångesten för att gå under, för att inte hänga med?

Mer konkret:
Det fackliga arbetets inriktning på att stadigt höja lägstanivåerna beträffande löner och arbetsvillkor, här hemma och i andra europeiska ekonomier – upplever medlemmarna och den allmänna opinionen detta som nånting verkligen viktigt och angeläget? Eller är var och en numera egentligen sig själv närmast?

Jag hoppas att den frågeställningen följer med på den kommande turnén. Föreställningens pessimism innebär en överdrift som ropar på att bli undersökt och motsagd.

Turnéplan: Västerås (14–17/3), Brunnsvik (22–2 3/3), Malmö (25–26/4) och Köpenhamn (18–21/4), där alla europeiska samarbetspartners samlas till en festival.