Sahlin redo att ta fajten
I morgon väljs Mona Sahlin till socialdemokraternas partiordförande. Hon förväntas då redogöra för hur hon ser på sitt uppdrag och på socialdemokratins framtida uppgifter.
Hittills har Mona Sahlin valt att ligga lågt. Det har varit klokt. En partiordförandes uppgift är inte främst att peka ut färdriktningen med hela handen. För partiordföranden gäller att skapa engagemang kring de mål partimedlemmar och partikongress formulerat – också kring de mål som är svåra att förverkliga och inte är omedelbart populära.
Mona Sahlin har vid flera tillfällen sagt att hon ser klimathotet som vår tids stora utmaning. Hon anknyter därmed till en lång socialdemokratisk tradition. Nästan alla miljöpolitiska initiativ av vikt sedan 1970 har varit socialdemokratiska. Vem kan minnas någon borgerlig miljöpolitisk insats av betydelse?
Påtvingad debatt
Just nu talar alla politiska partier klimatpolitik. Något annat kan de inte göra efter alla larmrapporter om växthuseffekten. Men man kan undra hur djupt övertygelsen sitter. Under valåret drev till exempel kristdemokraterna energiskt kravet på sänkta bensinskatter.
Kristdemokraternas oblyga väljarfjäsk visar vilka motkrafter som lätt kan framkallas vid varje försök att minska koldioxidutsläppen från bilismen, som utan tvivel är ett av de stora klimathoten. Även moderaterna har visat ett nymornat intresse för klimatpolitik på riksplanet. Samtidigt chockhöjer moderaterna i Stockholm priset på resor med kollektivtrafiken.
Det här visar hur lätt det är att med populistiska utspel blockera effektiva åtgärder för att begränsa koldioxidutsläpp. Frågan är inte någon självklar röstvinnare. Socialdemokratin har utan tvivel bättre chans att lyckas än andra partier, eftersom de vet att en framgångsrik miljöpolitik måste betalas rättvist och solidariskt om den alls ska vinna gehör.
Som med utsläppsrätter
Ändå är uppgiften formidabel; få av oss vill inse hur omfattande förändringar av vår livsstil som krävs. Miljöpolitiken vimlar av ogenomtänkta och lättköpta idéer som snarare förvärrar än förbättrar läget. Ett aktuellt exempel är EU:s handel med utsläppsrätter. Resultatet har inte blivit mindre utsläpp utan en gigantisk kapitalöverföring till elbolagen.
Om Mona Sahlin på allvar vill angripa klimathotet måste hon se till att vi åter får nationell kontroll över energiförsörjningen. Avregleringen av elmarknaden var ett misstag som kostat hushåll och företag stora pengar. Elmarknaden bör ses som en del av infrastrukturen och som sådan bygga på självfinansiering och utformas inom de givna restriktioner som miljökraven ställer.
Sverige har goda förutsättningar att utveckla en hållbar energiförsörjning. Men det kräver att vi vågar göra upp med det enfaldiga marknadstänkande som vunnit insteg på energiområdet.