NY FILM. ”Vilken a-kassa är du med i”, frågar arbetsförmedlaren huvudpersonen Eva i filmen Darling. ”Östermalms”, svarar den förvirrade Eva.

Hennes ilska är utan slut när hon upptäcker att man måste vara medlem ”överallt” för att få hjälp. Så kan det väl inte vara? Det finns väl lagar?

Eva, som spelas av Michelle Meadows, lever med det vackra folket kring Stureplan i Stockholm. Hon är snygg och den vackra ytan är viktig för henne och alla hon känner.

Men så tar livet en ny vändning.

Hennes mamma bryter upp och tycker att den vuxna dottern ”ska klara sig själv, typ”. Det går inte så bra.

Eva, vet hur man klär sig för att platsa i en lyxboutique, men greppar inte alls denna världens praktiska krav på arbetsinsatser, ekonomisk reda och vanligt folkvett.

På sin väg mot botten, som representeras av ett jobb på McDonald’s, möter Eva den mer än dubbelt så gamla Bernhard, spelad av Michael Segerström. Även han är på väg mot botten.

Hans väg kantas av hjärtlösa familjemedlemmar och unga, kalla chefer vid jobbintervjuerna.

Men Bernhard är den ständige optimisten och utstrålar värme och vänlighet. Han är Evas motsats, inte yta utan det är hans varma inre som lyser.

Av reklamen och affischen så kan man tro att Darling är en tonårsfilm. Men ju äldre man är desto mer får man nog ut av den.
Berättartakten är långsam, bilderna tydliga och samhällets orättvisor och människors kyla visas utan barmhärtighet.

Kerstin Ekberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören