SISTA ORDET. Vi tänker inte utplåna Halland från jordens yta, skämtade landshövding Mats Svegfors när han i veckan presenterade Ansvarskommittens betänkande.

Frågan är om hallänningarna låter sig lugnas av det beskedet. I det nya Sverige med sex till nio storlandsting, eller regionkommuner som kommittén kallar dem, är tanken att Halland ska styckas i två delar.

Ansvarskommittén har bestått av företrädare för samtliga riksdagspartier. Som ordförande har Mats Svegfors lyckats med bedriften att ena samtliga kring ett gemensamt förslag.

Utredningen vill att nuvarande landsting själva pratar sig samman om vilka som ska gå ihop. Först om detta misslyckas ska staten driva på. Målet är nybildade regionkommuner med mellan en halv miljon till två miljoner invånare, ungefär av det slag som redan finns i Västra Götaland och Skåne. Tanken är den statliga länsadministrationen ska stöpas i samma form.

Teknokratiskt perspektiv
Utredningens perspektiv är teknokratiskt. Större enheter motiveras med effektivitetsskäl.  Bara de nya regionkommunerna anses kunna klara av sjukvård, kollektivtrafik och väginvesteringar till en rimlig kostnad.

Uppsalas landshövding Anders Björck tror inte på de förmenta stordriftsfördelarna. Han anser det obevisat att större län är mer effektiva än mindre.

Han medger att för sjukvårdens del har vi bara råd med ett mindre antal högspecialiserade sjukhus, men de kan lika gärna skötas av staten som sker i Norge. Att ta sjukvården till förevändning att slå sönder en fungerande läns- och landstingsstruktur är olyckligt enligt Anders Björck.

Anders Björck har säkert många meningsfränder bland dagens aktiva landstingspolitiker. Vad medborgarna tycker är mer oklart. De flesta har förmodligen inte funderat närmare över frågan.

Men vi kan nog räkna med att det blir flera kommunala folkomröstningar om bibehållande av de egna landstingen när kommitténs förslag på allvar börjar diskuteras. Varje förändring av landstingens sjukvårdsorganisation väcker garanterat starka känslor.

En stor svaghet med kommitténs betänkande är att det inte innehåller en mer förutsättningslös analys av hur ett införande av storlandsting påverkar den politiska demokratin. Klart förefaller att många förtroendevalda och förtroendeuppdrag kommer att rationaliseras bort.

En radikalt annorlunda idé vore att öka det folkliga inflytandet
Detta sker samtidigt som lekmannainflytandet i den statliga länsförvaltningen under de senaste årtiondena systematiskt monterats ned. Den nu påbörjade omorganisationen av Ams kommer ytterligare att begränsa medborgarinflytandet.

En radikalt annorlunda idé vore att öka det folkliga inflytandet över den statliga länsförvaltningen. Varför är det otänkbart?

Vi riskerar nu att få en statlig länsförvaltning styrd av experter och storlandsting med ett fåtal förtroendevalda på stort avstånd från sina väljare. På regional nivå riskerar folkstyret att bli något av chimär.

Det hade varit bra om Ansvarskommittén mer noga analyserat dessa problem. Nu landar utredningen i ett överhetstänkande  som gamle Axel Oxenstierna skulle ha gillat. Men han var ingen demokrat.