NY SKIVA. Band avd. (så förkortas namnet) bildades 2003 när författaren Bernt-Olov Andersson tilldelades Stig Sjödin-priset. Som motprestation krävdes ett framträdande vid prisceremonin. Varför inte spela och sjunga? tänkte Bernt-Olov och talade med sina bägge barn och tre brorsbarn.

Det blev debuten för Bandavdelningen, där samtliga sex medlemmar har samma efternamn. De fortsatte att spela ihop och nu är det också dags för skivdebuten.    

Släkten Andersson kommer från Sandviken och skivtiteln ”Järngrepp” anknyter till arbetet på järnverket.

Bernt-Olov skriver de flesta texterna och sonen Jonas gör oftast musiken. Det är välskrivna texter (och fattas bara när upphovsmannen gett ut en rad böcker med såväl prosa som dikter), politiska och arga, några gånger riktigt militanta.

Musiken pendlar mellan svensk vistradition, blues, rock – ibland med ett smått reggaeaktigt baktaktsgung.

För det mesta är det också Bernt-Olov som står vid sångmicken. Med mörk, kraftfull röst, som kan påminna om Totta Näslund (född i Sandviken), sjunger han om litet och stort, vardag och politik.

Det handlar om att stå och jobba på Bruket och tänka på det kraschade äktenskapet, om kärleken till hembygden kontra längtan ut och bort, vikten av röda trojaner i samhällssystemet, barnaögon som glimtar likadant i Himalaya som i Sandviken och Nobelpristagaren Harold Pinter som ”hytter med näven och säger som det är”.

En kombination av Nynningen och Fria Pro eller kanske Euskefeurat, ungefär så. Att det också på 2000-talet bildas musikgrupper som Band avd. är dessutom politiskt i sig. Den politiska kamp som Bernt-Olov Andersson diktar och sjunger om är inte över.

Bengt Eriksson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören