Tv-journalist utan gråa stråk

Knappast någon gråsparv. Tv-journalisten Emil Nikkhah i grå kostym i en grå inspelningsstudio. Men själv är han både van vid att gå rakt på även svårbegripliga och krångliga saker för att försöka bena ut vad som är vad i olika samhällsprogram för ungdomar. Foto: Fredrik Persson.

– Facket är precis som Konsum och Ica, helt meningslösa medlemskap. Man får en 50-lapp efter att ha handlat för 50.000 kronor och förväntas vara lycklig, säger Emil Nikkhah.

Ändå är han med både i facket, Konsum och Ica. Det verkar vara hans grej, han lyckas vara innanför och utanför på en och samma gång. Hemma är han 33-årig pappa och på jobbet hipp ungdomsreporter som pratar om vuxna som om de alla vore tröga pensionärer. Emil Nikkhah har ett glassigt jobb på tv men hans bakgrund är trasslig och mörk.

– Jag är själv ett levande bevis på att det svenska systemet fungerar säger han, och berättar om uppväxten utan sina föräldrar, om att ha varit bostadslös som tonåring och blivit placerad i ett stödboende.

Efter studenten hjälpte arbetsförmedlingens ungdomsavdelning honom att få första jobbet, på ett tv-produktionsbolag. Och på den vägen är det. Numera går arbetsdagarna ut på att göra samhällsprogram för ungdomar. Och han beskriver det som en ständig jakt.

– Så fort du har hittat dem flyr de. Och det är ju inte så konstigt, för vuxenvärlden accepterar ju inte ungdomar egentligen, de tas aldrig riktigt på allvar. Så varför skulle ungdomarna identifiera sig med etablissemanget?

Nollställer sig själv
För att inte bli ratad och ihopklumpad med vuxenvärlden funderar Emil Nikkhah mycket kring sitt eget tilltal.

– Det är viktigt att inte säga ”vi vet något som du inte vet” utan att nollställa sig och säga ”jag är lika ovetande som du”.

En annan viktig ingrediens är tempo. Emil Nikkhah säger själv att han är rastlös och hellre gör saker än pratar om det. En egenskap han delar med sina tittare.

– Ungdomar i dag byter allt så snabbt. När Lunarstorm varit inne ett tag och reklammänniskorna hunnit fatta det och fyllt sidan med blinkande annonser har besökarna hunnit dra vidare till Myspace och så där tror jag att det är, konstaterar han och jämför med facket.

– I vår bransch är det vanligt med frilansare. Men det är också de som har svårast att hävda sina rättigheter, eftersom det är lätt för arbetsgivaren att välja någon annan. Det här är ett problem som facket nu planerar att ta tag i. Det är bara det att problemet har
funnits i typ 15 år.

– Med den takten kan man aldrig locka unga. 15 år för en som är tonåring är halvvägs till graven.

Behöver veta mer
Lösningen stavas inte bara tempo, enligt Emil Nikkhah, han tror i första hand på kunskap.

– Det är så mycket som lockar i dag, musik, film, tv-spel. Även om du borde sitter du inte och upplyser dig själv. Som när vi spelade in en programserie och frågade ungdomar vilken ideologi de tror på och de svarar ”ideologi vad är det?”

Han är övertygad om att det är just bristen på kunskap om facket som är en av förklaringarna till att så få går med.

– Det är där vi är i dag, individens lycka går före kollektivets och då blir frågan ”vad kan facket göra för mig?” Jag vet inte själv, än i dag, vad svaret på den frågan är.

Lite förändring skulle, enligt Emil Nikkhah, kunna vara ett sätt att komma ur den onda spiralen där fackförbunden blir svagare och svagare när antalet medlemmar sjunker.

– Rörelsen måste rucka på sina nästan medeltida stadgar, även om man säkert gör det redan i dag så märks det inte. De borde förstå att det sticker i ögonen på folk att Wanja har typ 50.000 i månaden samtidigt som hon säger sig vurma för dem som inte har något. Kanske är det så det ska vara men då får väl facket göra det tydligt för medlemmarna vad hon gör för sitt supergage.

Vi är tillbaka där vi började. Och här slutar vi.

FAKTA: Emil Nikkhah
Bor: I bostadsrätt i Liljeholmen i Stockholm.
Ålder: 33 år.
Jobb: Tv-journalist som i drygt i tio år gjort samhällsprogram för unga.
Facket: Blev medlem efter att polisen kastat ut mig från ett jobb. Då insåg jag att jag behövde en presslegitimation, vilket man kan få genom facket, det är väl tio elva år sedan nu.
Egen fördomandra: Att folk bara bryr sig om sig själva och sina pengar.
Längtar till: Det låter klyschigt men jag måste svara våren och sommaren.
Prisbelönad: Två gånger om, båda gångerna för sitt arbete som redigerare när han har klippt tv-material på ett snyggt sätt.
Om politik: Är socialliberalist eftersom det bygger på att man både får ha kakan och äta upp den. Det ska inte vara något tvång, men man vill ändå att folk ska kunna ha det bra.
Orolig för: Samhället, för vart vi är på väg. Det blir svårare och svårare för den som begår misstag, även om det måste finnas gränser.
Alltid i kylskåpet: Morötter för att kunna göra juice.