Visserligen har vi haft obligatorisk skolgång länge. Men rätten till fortsatta studier efter vad som tidigare hette folkskolan fanns inte i praktiken, åtminstone inte för alla.

Den normala skoltiden, även om enstaka undantag fanns, sträckte sig sex år på trettiotalet som stegvis förlängdes till sju, åtta och slutligen nio års obligatorisk skolgång. Men även om eleven var studiebegåvad och ville fortsätta studera av egen kraft och vilja var det bara att rätta in sig i ledet. Och sluta skolan för att, som det hette, bidra till sin egen och familjens försörjning.

På dem som fick studera vidare mot studenten, universitet eller högskola ställdes inga krav. Varken begåvning, fallenhet eller vad den egna viljan brann för. Rätten till fortsatta studier avgjordes av vilken samhällsklass man tillhörde och föräldrarnas plånböcker. Man kan på goda grunder misstänka att denna klassmässiga sortering gjorde att rätt många barn från överklassen tvingades in i yrken och karriärer som de i grunden inte tyckte om. Samhällsnyttan gick med all säkerhet miste om rätt många flickor och pojkar som, om de själv fått välja, blivit enormt duktiga yrkesarbetare.

Motsatta förhållanden
Ungefär som vår nuvarande kung ropade i förtvivlan, när han av sina systrar fick veta att han en dag skulle bli kung: ”Nej, jag vill
inte bli kung, jag vill bli arbetare!”.

Det motsatta gäller naturligtvis också omvänt. Även om börd och klass avgjorde vilka som blev utvalda att leda de olika institutionerna och företagen, hade med lika stor säkerhet  ett flertal av arbetarklassens barn varit oerhört mycket bättre lämpade för uppgifterna.

Detta arma alliansledda land har nu begåvats med en skolminister, som med förskräckelse iakttagit vad som hänt sedan sextiotalet då arbetarklassens barn inte längre kunde kunde stängas ute från högre utbildningar. Vi fick en storslagen reform som kom att fungera som dörröppnare. Den kallades vuxenutbildning. Det vill säga, att via studiestöd läsa in gymnasiekompetens för att söka vidare till universitet eller annan högskoleutbildning. En viktig jämlikhetsreform, det var många som fick möjlighet efter kanske tiotalet yrkesverksamma år, att börja om på nytt. Nu reglas även den dörren. Vuxenutbildningen med sammanhörande studiestöd skall strypas långsamt genom minskade statliga anslag.

Sverige backar
Chansen att söka in på högskola med arbetslivserfarenhet som merit försvinner. Inga katter skall längre släppas in bland hermelinerna. Vid snart fyllda 64 år märker jag till min förtvivlan att den politiska tiden och de förslag som nu blir verklighet inte pekar framåt, inte står stilla, utan går bakåt. Just nu befinner jag mig tidsmässigt i mitten av 60-talet.

Men utan att strypa utbildningen och skapa en högre utbildning endast vigd för eliten finns det ju inga som kan göra de nya pig- och drängjobben åt den politiska och ekonomiska överklassen.

Gösta Brodin
Åstorp