Det finns ett science fiction-inslag i alliansens syn på Sverige; segervalet utmålades som ett ”systemskifte”, som hade vi alla dagen efter vaknat i ett parallellt universum, där färger, moral och välfärdspolitik förskjutits och blivit radikalt annorlunda.
 
Men redan då den förste kulturministern till Reinfeldts bestörtning fick hård kritik, öppnades en glipa mellan alliansens bredvid-värld och vår. Verkligheten drog kallt in igen, med diskussioner om en ”politisk strejk” ställd gentemot parallellvärldens opolitiska ingrepp i a-kassan.

Och definitivt tillbaks i vår värld har Svenska Dagbladets ledarsida nu börjat sacka något – speciellt Maria Abrahamsson, då hennes hatobjekt Göran Persson på kryckor lämnat dansen.

Att övergå från opposition till hyllning, galla till champagne, har blivit dem alla besvärligt; det gäller inte bara SvD.

Större delen av massmedia är ju borgerlig. Vilket antar jag är förklaringen till den sig ständigt förnyade hetsen mot Lars Danielsson. Nyligen var det dags igen.

I akut brist på Persson gör man en docka av strykpojken Danielsson och sticker rituellt nål efter nål i den.
I vagt hopp om att den förlupne Persson hoppar till för var gång?

Fast den senaste omgången lät rätt trött. Nyhetens behag flagnar. Jag antar man nu söker nya ockulta besvärjelseformer, samt andra alternativa verkligheter att existera i.

Valsegern blev ingen ny värld, utan den gamla, fast utan Persson som ansvarig.

Carl Erland Andersson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören