I Finland och i norska byggbranschen är det olagligt att betala lägre löner än kollektivavtalets. Lagen dämpar den värsta sociala dumpningen, anser norskt fack.

I Sverige är det lagligt att betala sina anställda extremt låga löner när det inte finns kollektivavtal. I de flesta andra europeiska länder, och även skandinaviska, är det kriminellt att inte betala lagstiftade minimilöner eller följa allmängiltiga kollektivavtal. De gäller alla, både oorganiserade arbetstagare och arbetsgivare, alltifrån små salladsbarer till exportindustrier.

I Finland finns allmängiltiga kollektivavtal sedan flera tiotals år. Det avtal som täcker största delen av branschen upphöjs till lag. I Norge allmängiltigförklarades delar av byggnadsavtalet i hela branschen vid årsskiftet. Elektrikerna har nöjt sig med de hetaste områdena runt Oslo.

– Facket klarar inte att övervaka alla bemanningsföretag och utländsk arbetskraft. Lagen dämpar de värsta formerna av social dumpning, säger Halvor Langseth, förbundssekreterare i Fellesförbundet som byggnadsarbetare tillhör, Norges största fack i den privata sektorn.

Invandringen påverkar
Till skillnad mot Finland, där parterna och staten bestämt att allmängiltigförklara hela avtal, har norska byggbranschen stannat vid lön samt ersättning för boende, resor och arbetskläder. Den stora invandringen från östra Europa, och från Sverige, är en av anledningarna. Snart är var tredje byggnadsarbetare i Norge utländsk, uppger Halvor Langseth.

– Med lagregleringen är det myndighetens ansvar att kontrollera att alla får rätt lön. Vår erfarenhet är än så länge bara positiv, säger han.

– I Norge har facken inte samma möjlighet som i Sverige att blockera företag som inte skriver på kollektivavtal, också en anledning till att vi behöver myndigheternas hjälp.

Lönen som byggnadsarbetarna har rätt till enligt lag är drygt 147 svenska kronor i timmen för utbildade och nästan 137 kronor för outbildade. Med undantag för mindre grupper bland akademiker i privata sektorn omfattas nästan alla arbetstagare i Finland av kollektivavtal.

De som inte följer avtalet stäms inför Arbetsdomstolen eller tingsrätten. Men sådana fall är ovanliga, enligt Nikolas Elomaa, jurist på finska LO.

– I Finland är inte problemet med svarta löner så stort. De utländska arbetarna och företagen är inte så många. Men vi pratar mycket om dem och det är bra, säger Nikolas Elomaa.

Vilket system tror du är bäst för arbetstagarna?
– Det är svårt att jämföra. I Finland tycker vi att vårt system är tryggt. Men å andra sidan pacificerar det väldigt mycket. Unga människor anser att det är meningslöst att gå med i facket eftersom de ändå får den lön de har rätt till, säger Nikolas Elomaa.

I Sverige ifrågasätts den grundlagsskyddade konflikträtten och fackens blockader mot företag som inte vill skriva på kollektivavtal av arbetsgivarna. Men konflikträtten är en förutsättning för att kollektivavtalsmodellen ska bära, anser LO.

– Vid en internationell jämförelse är rätten till stridsåtgärder utomordentligt vidsträckt i Sverige, särskilt när det gäller sympatiåtgärder, säger Tore Sigeman, professor i civilrätt vid Uppsala universitet.

År 2000 förbjöds emellertid stridsåtgärder mot rena familjeföretag.

FAKTA: Konflikträtten i sex EU-länder
Tyskland: Rätten till stridsåtgärder är inte reglerad i lag utan bestäms i rättspraxis. Arbetsdomstolen sätter gränserna genom en proportionalitetsprincip. Strejk får endast tillämpas som sista medel och den ska föregås av medlemsomröstning. Sympatiåtgärder finns det knappast något utrymme för. Varningsstrejker accepteras som påtryckningsmedel under pågående förhandling. Någon skyldighet att varsla om konflikter finns inte.

Österrike: Det finns ingen lag om rätt till stridsåtgärder. Fredsplikt gäller så länge ett kollektivavtal är giltigt.

Danmark: Rätten till stridsåtgärder regleras enbart i kollektivavtal. Även sympatiåtgärder är tillåtna. En förutsättning för strids- och sympatiåtgärder är att det finns ett rimligt förhållande mellan åtgärden och de medel som används för att uppnå det. Men proportionalitetsprincipen kan inte alltid tillämpas.

Norge: Stridsåtgärderna är till viss del reglerade i lag. Även sympatiåtgärder är tillåtna. En speciell ”bojkottlag” innebär begränsningar i rätten till blockad.

Storbritannien: Rätten till stridsåtgärder är begränsad. Men det finns ett immunitetsskydd mot skadestånd och straffansvar. Kollektivavtal leder inte till fredsplikt, om det inte uttryckligen framgår av avtalet. Sympatiåtgärder är i princip förbjudna.

Nederländerna: Rätten till stridsåtgärder bestäms av rättspraxis. Domstolarna tillämpar en proportionalitetsprincip. En åtgärd är endast tillåten i rimlig omfattning.

Finland: Fredsplikt gäller när parterna är bundna av kollektivavtal. I övrigt finns inga bestämmelser som begränsar konflikträtten. Sympatiåtgärder är tillåtna.

Källa: SOU Medling och lönebildning samt olika forskare.