Parterna långt från varandra
Vid lunchtid i dag, tisdag, växlade Hotell- och restaurangfacket avtalskrav med SHR. Som sig bör sa sig parterna stå långt ifrån varandra.
För Hotell- och restaurangfacket är lönenivån en särskilt viktig fråga. Köks- och restaurangbiträden är inte bara är den grupp som vid SCB:s senaste jämförelse 2005 hade landets lägsta löner, 16.800 kronor i snitt. Gruppens genomsnittliga löneökning mellan 1998 och 2005 på 3 600 kronor var också den sämst i landet.
Inför de två senaste avtalsrörelserna har LO slagit på stortrumman och sagt att nu är det kvinnornas tur. Men historien tyder inte på någon succé, löneskillnaden mellan kvinnor och män består.
Jämställdhetspott
I år samordnar sig LO-förbunden kring en jämställdhetspott.
– Vår trovärdighet i ett längre perspektiv hänger på att något händer nu, säger förbundsordförande Ella Niia.
Och hon är, historien till trots, optimistisk.
För i år finns för första gången en konkret metod. Jämställdhetspotten som ska ge mer till kvinnodominerade branscher har inte använts tidigare.
– Nu finns i alla fall ett sätt. Det löser inte allt men vi påbörjar en resa, säger Ella Niia.
Industrins roll
Att industrin inte valt att utnyttja jämställdhetspotten vill vare sig hon eller avtalssekreterare Mats Hansson ha synpunkter på. Men Ella Niia säger att stödet från LO:s styrelse räcker.
Om metoden lyckas återstår att se. För Ella Niias del blir definitionen på att lyckas om hotell- och restauranganställdas löner i kronor knaprar in på industrianställdas.
Krav ställs på att utgående löner höjs med 1.000 kronor och att minimilönerna, som många ligger på, höjs med ytterligare 94 kronor, 1.094 kronor. I denna summa ingår jämställdhetspotten, som för Hotell- och restaurangfackets del beräknas på att branschen innehåller 65 procent kvinnor.
Mer arbetstid
Förutom lönen framhåller förbundet två viktiga krav.
Arbetstidsmåttet, som för närvarande ligger på 55 procent i snitt, måste öka. Den kortaste veckoarbetstiden ska upp till 20 timmar i veckan för att matcha de nya a-kassereglerna.
Anställningsformen ”extra vid behov” måste i fortsättningen användas mer restriktivt.
Låga startlöner
Viktigast för Sveriges hotell- och restaurangföretagare är att lönenivån hamnar på en ”långsiktigt rimlig nivå” samt att bevara formerna för det flexibla branschanpassade avtal som organisationen tycker sig ha i dag.
– Vi var ju överens om det, säger vd Mats Hulth lite uppgivet om fackets krav på att ta bort de lokala potterna.
Ingångslönerna måste hållas nere för att fler ska kunna anställas och goda prestationer måste kunna premieras bättre.
– Tråkigt att man inte satsar på dem som ska stanna utan på dem som passerar förbi, säger Mats Hulth om fackets krav.
Skicka pengarna
Om LO:s jämställdhetspotter säger han så här:
– Skickar de pengar från industrin så ska vi väl fördela dem.
Men att fördela löneutrymme mellan branscher ser han bara som ett hypotetiskt resonemang.
FAKTA: Jämställdhetspotten
Utöver LO-styrelsens rekommendationer om ett lönepåslag på 825 tillkommer kvinnopotten på 205 kronor för varje heltidsanställd kvinna. Om branschen innehåller 65 procent kvinnor blir kravet genom jämställdhetspotten 65 procent av 205 kronor, det vill säga 133 kronor.
Läs också: Hela HRF:s kravlista