FAKTABOK. Allt du undrat om Kuba men varit alltför skraj för att fråga om. Så kan man sammanfatta Thomas Gustafssons nya bok om ön. Den är på mer än 400 sidor och full av fakta. Goda råd för besökare förekommer också, såsom att det är klokast att undvika ordet ”papaya”, som har en sexuell innebörd och förmodligen brukar hälsas med glada fnissningar.

Gustafsson är journalist och har skrivit andra faktaböcker, inklusive Spanien, som ingår i samma fackboksserie. I boken om Kuba finns en lång historisk tillbakablick, särskilda kapitel om sport, om litteratur och censur, om film, musik, dans. Och här presenteras vissa författare som har fascinerats av Kuba – Bremer, Hemingway, Taube.

Men Gustafsson betonar den politiska utvecklingen och strävar enligt sitt förord efter att vara så objektiv som möjligt. Först mot slutet av efterordet avslöjar han sin önskan att Kuba ska bli mera demokratiskt och pluralistiskt.

Ingen analfabetism och gratis sjukvård och utbildning
Samtidigt skiner det igenom att han är sympatiskt inställd till många av de reformer som har genomdrivits på ön sedan revolutionen 1959. Trots att Kuba fortfarande är fattigt finns här ingen analfabetism. Utbildning och sjukvård är gratis, spädbarnsdödligheten låg. Det finns fler läkare per invånare än i Sverige, och jämställdhet mellan könen är inskriven i grundlagen.

Men i praktiken kan det vara lite si och så med jämlikheten. Gustafsson berättar om ett party där värden säger åt sin hustru att hämta mera is till hans drink. Hon lyder snällt.

När Gustafsson kommenterar saken blir mannen generad. Kvinnan påpekar att kubanska flickor traditionellt har fostrats till att ansvara för hemmet och (antyds det) makens välbefinnande där. Ändå erkänner hon att hon är hemskt trött på att passa upp.
Machismo är fortfarande i hög grad en realitet, men den erkänns åtminstone som ett samhällsproblem.

Insiktsfullt om Kuba efter Castro
Gustafsson besökte Kuba i somras när Fidel Castro blev allvarligt sjuk. I efterordet diskuterar han på ett insiktsfullt sätt olika möjliga scenarion för tiden närmast efter Castros bortgång. Den kubanske ledaren ägnas, liksom Che Guevara, dessutom ett särskilt kapitel.

Boken är särskilt informativ om den moderna historien. Rasism diskuteras ingående (den historiska översikten tar även upp slaveriet), och 1960-talets dramatiska ”Grisbukten” och ”Kubakrisen” ägnas egna kapitel. Kommunistpartiet och Nationalförsamlingen skärskådas, liksom en viss dissidenttradition och de svensk-kubanska förbindelserna. Och i ett avsnitt kommenteras det i dag så ökända Guantánamo Bay.

I stort sett finner jag Gustafssons skrivsätt trevligt och underhållande, bortsett från vissa stilistiska klichéer (det mytomspunna Havanna, musikens heta rytmer och liknande).

Susanna Roxman
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören