Under de senaste månaderna har en ny höger, till höger om gamla högern, vädrat morgonluft. Den är finansiellt stark och intimt lierad med de privata arbetsgivarnas organisationer. Och den har fått fotfäste ända framme vid förhandlingsbordet.

När Byggnads använde sin grundlagsfästa rätt mot blockadbrytarna på skolbygget i Vaxholm (med en verklig lön på 4.000 kronor i månaden) kallade Svenskt Näringslivs ledande företrädare Jan-Peter Duker och Kent Brorsson häromveckan det ”protektionism”. Samtidigt finansierar de det numera avvecklade lönedumpande lettiska företagets process i EG-domstolen i Luxemburg. Syftet är att inskränka de fackliga rättigheterna.

Och när de fackliga organisationerna agerar på sedvanligt sätt mot arbetsgivare, som vägrar såväl att gå med i en arbetsgivarorganisation som att teckna hängavtal, agiterar dessa ledande och deras propagandister för utanförskapet från den svenska arbetsmarknadens lag och ordning.

Det som hindrar nyliberalismens framfart ska bort
Ideologin är tydlig: det som hindrar nyliberalismens framfart ska bort. Facket, avtalen och lagarna är störande inslag. Mot denna ideologi väger det lätt att facket främjar konkurrensneutralitet mellan företagen.

En ledande företrädare för byggarbetsgivarna skrev nyligen att han hoppas att alla ska bli egenföretagare på 2020-talet (det vill säga att ingen ska vara anställd). Denna vision stämmer väl överens med arbetsgivarhögerns torped i regeringskansliet, Maud Olofsson, som vill dela ut F-skattesedlar nästan som flygblad.

För några år sedan satsade Svenskt Näringsliv över 300 miljoner kronor på Timbro. Det gigantiska sponsrandet till den suspekta propagandavärlden fortsätter.

En del av propagandan sköts av förre MUF-ordföranden Gunnar Strömmers skenbart opolitiska stiftelse. Där specialiserar man sig bland annat på att med en soppa av juridik och propaganda företräda fackliga icke-medlemmar mot facket.

Ett sådant fall ska snart upp i Arbetsdomstolen (AD). Ett liknande, där AD för länge sedan avvisat högerkravet, drivs nu med arbetsgivarpengar i en europadomstol i Strasbourg. Svenskt Näringsliv satsar här på att upphäva avtal som deras medlemsförbund ingått.

Kan man komma längre från den svenska modellen än att verka genom juridiska och propagandistiska bulvaner, ge sig ut i europeiska domstolar för att upphäva avtal som man ingått samt företräda företag och personer som vägrat organisera sig?

Arbetsgivarna göder extremhöger och kramar extremister
En gång talade arbetarrörelsen stolt om att skaka lössen ur den röda fanans veck.

I modern tid har det haft formen av att stå emot vilda strejker (som Gruv i Kiruna) och att hålla extremister utanför beslutande poster (som Byggnads alltid gjort).

Också tjänstemannarörelsen (jag var själv med om det i journalistförbundet) höll emot mer eller mindre kommunistiska 68-ors anstormning.

Arbetsgivarna göder konsulthöger och kramar extremister som vill avskaffa avtal och löntagare. När ska de ansvarskännande företagarna skaka lössen ur den blå linneservetten?

Håkan Olander
Före detta chefredaktör, Byggnadsarbetaren
Skriv till debattredaktören