Alliansen har ingen politik på demokratiområdet. Det sade demokratiminister Nyamko Sabuni faktiskt när hon härförleden talade inför 250 politiker och tjänstemän på årets upplaga av Sveriges Kommuner och Landstings Demokratidag.

Och det blev smärtsamt tydligt under hennes framträdande. Demokratiministern var inbjuden för att tala om hur regeringen vill utveckla demokratin och valde själv att ändra rubriken på sitt föredrag till ”Egen makt”.

Men den som lyssnade, kände snarast vanmakt.

Vanmakt, när Sabuni berättade om en pojke som efter bara två år kunde gunga i den gungställning han fört på tal som åttaåring, när han tillsammans med pappa lämnade medborgarförslag om parkens utformning.

Vanmakt, när demokratiministern inte kunde svara på publikfrågor om propositionen Förenklad hantering av medborgarförslag, som ligger hos riksdagen för beslut och en tjänsteman till sist reste sig i publiken och redde ut begreppen.

Och vanmakt, när Sabuni drog paralleller mellan elevstyrd skola och att belasta barnen med ansvar för hela familjen. När Storstadsutredningen i mitten av nittiotalet lämnade sitt delbetänkande Egenmakt – att återerövra vardagen, nämndes skolan som ett särskilt lämpligt område för att utöva egenmakt och brukarinflytande.

Nu ska regeringen sätta stopp för den försöksverksamhet som ger möjlighet att tillsätta lokala skolstyrelser med elevmajoritet i gymnasieskolorna och som har fungerat bra sedan 1997.

Lärarförbundet tycker att beslutet är olyckligt och att skolorna ska få välja själva. Det vore egenmakt!

Sabunis enda konkreta besked under Demokratidagen var att hon vill fortsätta demokratipolitiken i samma anda som stakades ut i propositionen Demokrati för det nya seklet, från 2002.

Publiken fick alltså till slut svaret på frågan om hur regeringen vill utveckla demokratin:

Den förra regeringen.

Julia Janiec
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören