Det har aldrig varit IF Metalls avsikt att göra en låglönesatsning. Den retorik som förbundet rör sig med rimmar illa med de krav som Facken inom industrin har lagt fram.

– Varför applåderas en låglönesatsning som inte är någon satsning och som aldrig varit tänkt att bli det heller? undrar Arne Bredberg, klubbordförande vid Berendsens tvätteri i Göteborg och ledamot av avtalsdelegationen.

Han är mycket kritisk till att IF Metall, som han ser det, säger en sak och gör en annan. Det handlar om etik, anser han. Om IF Metall inte tror att en låglönesatsning är möjlig är det bättre att säga det öppet, anser Arne Bredberg. Nu kräver förbundet höjd lägstalön för att skydda sig mot lönedumpning, inte för att ge de lågavlönade en rejäl höjning.

En lägstlönehöjning ger till dem som har avtalets allra lägsta lön medan andra lågavlönade inte får något extra. Arne Bredberg bygger sin kritik på en uträkning av vad IF Metalls avtalsplattform får för praktiska effekter inom tvätteribranschen, som med sin snittlön på 17.900  kronor per månad är en låglönebransch. Och således borde få del av en låglönesatsning.

Liten skillnad
Plattformen innehåller två delar: krav på en allmän pott på 840 kronor och höjda lägstalöner med 1.400 kronor. På tvättavtalet är den lägsta lönen 16.083 kronor för den som fyllt 18 år. En av fyra tvätteriarbetare tjänar mellan 16.083 och 16.643 kronor per månad.

Värdet för tvätteriavtalets medlemmar av dessa krav blir 63 kronor i månaden, enligt Arne Bredbergs beräkningar.

– Ingen särskilt stor satsning och då har inte ens förhandlingarna startat. Att det blir så här beror på att man väljer att bara satsa på en lägstlöneökning och på konstruktionen av den, säger Arne och förklarar.

Under förutsättning att kraven går igenom trappas lägstlöneökningen ner med stigande lön så att den som tjänar 100 kronor utöver lägstalönen får 1.300 i påslag och så vidare ner till 840 kronor. Där tar det stopp. De som får lägstlöneökningen får nämligen inte del av den allmänna höjningen på 840 kronor.

– Det höjer lönen för några individer men utslaget på alla kostar det bara 63 kronor. Eftersom IF Metall satsar på att höja lägstalönen så blir det bara en del av låglönegruppen som får en extra höjning. Det blir en omfördelning inom gruppen, inte mellan olika avtalsområden.

Okänd med bekräftad siffra
Siffran 63 kronor har Arne Bredberg fått bekräftad från förbundskansliet. Men det är inget som Leif Ohlsson, tidigare ordförande i Industrifacket och i dag vice ordförande i IF Metall, känner igen.

– Nej, det gör jag inte.

Leif Ohlsson framhärdar i att den konstruktion som IF Metall valt är en låglönesatsning och att det varit syftet hela tiden. De med lägst lön får ju mer, säger han, samtidigt som han medger att de inte får del av den generella potten. Den som ligger på lägstalön och får 1.400 kronor får inte dessutom del av de 840 kronorna?

– Så är det, säger Leif Ohlsson.

Detaljerna i kraven för tvätteriavtalet är inte klara ännu, de bestäms den 13 februari då avtalsdelegationen för tvätterierna har sitt möte, säger Leif Ohlsson.

Upp 350 till
Det kan visserligen inte bli några avsteg från den gemensamma plattformen, men någon anpassning tror han att det blir.  I en motion till avtalsdelegationens möte föreslår Arne Bredberg att låglönebranscherna inom IF Metall ska få rätt att lägga på ytterligare 350 kronor till den allmänna potten. Liknande den kvinnopott som LO-samordningen konstruerade. Kravet skulle då bli 1.190 kronor i stället för 840.

– Det skulle ge oss en rimlig chans att få upp lönerna, säger Arne Bredberg. Det bästa vore om man hade både lägstlöneökning och en extra höjning av låglönegrupperna.

Leif Ohlsson vill inte kommentera motionen.