Enighet går före kvinnolöner
Kvinnors löner är fackets sto-ra problem. Det hjälper inte med välvilliga uttalanden utan det behövs en ordentlig reglering.
– Det är som med kvinnors ställning i samhället. När de fina orden ska omsättas i handling händer ingenting, säger Bengt Klang, klubbordförande på Örtofta sockerbruk.
Han hämtar kraft i Gudrun Schymans resonemang om manliga strukturer. Det är hela systemet som är problemet. Likadant är det på sockerbruket. Typiskt manliga jobb avlönas betydligt bättre än typiskt kvinnliga. Samtidigt kanske det inte är så lätt att ändra på. Bengt Klang är en varm anhängare av jämställdhetspotten i den kommande avtalsrörelsen. I sin egen klubbstyrelse har han fått mothugg av en kvinna. Hans eget fackförbund IF Metall har tagit avstånd från modellen. Och nu väljer han att ställa in sig i ledet. Enigheten i facket är viktig.
I Örtofta nära Eslöv finns Sveriges enda kvarvarande sockerbruk. På drygt 20 år har landets sockerarbetare minskat från 2.000 till runt 300 – knappt hälften av dem finns i Örtofta. Resten jobbar med vidareförädling av brukets råsocker.
Evighetsmaskin
Bengt Klang har varit klubbordförande sedan 1984. Fackexpeditionen ligger i ett vackert tegelhus i utkanten av fabriksområdet.
Inne i fabriken är arbetet intensivt och gör inte uppehåll för vare sig natt eller helg. Betkampanjen är lång och omfattande. Sockertillverkningen har rationaliserats och effektiviserats. De anställda har lärt sig mer och fått mer avancerade uppgifter. Lönerna har dock inte utvecklats i samma takt, tycker Bengt Klang. Genomsnittslönen på 2. 000 kronor i månaden är några tusen för lite. För Bengt Klang är nu lönepåslagen det viktigaste i avtalsrörelsen.
– Om arbetsgivarna håller fast vid att lönen bara ska öka lite borde IF Metall fundera på om det inte är dags. Om arbetsgivarna nu inte sträcker sig längre än till påslag på 300 till 400 kronor i månaden kan det vara motiverat med en konflikt.
Avtalsrörelsen kommer i ett senare skede till sockerbruket också när de centrala avtalen ska omvandlas till lokala löner. De
anställda har individuella löner. Det var Bengt Klang emot i början och ville ha mer av lika lön för klubbens medlemmar. Det fick han kritik för av teknikerna på bruket som sa att han var för socialistisk.
– Men jag har lärt mig att umgås med det här lönesystemet. Jag tror inte på att gå tillbaka till fasta månadslöner.
I de lokala förhandlingarna brukar klubben ändå argumentera för att så stor del som möjligt ska vara generell och lika till alla. Företaget vill tvärtemot lägga ut pengarna individuellt.
Ogillar debatten
Bengt Klang är bekymrad över den negativa diskussionen om socker. Den påverkar försäljningen. Till sin lättnad ser han att den inte varit så intensiv de senaste månaderna.
– Problemet är att vårt levnadsmönster ändrats. Man måste röra på sig för att kunna njuta av sockret. Därför går jag en halv mil om dagen.
Egentligen skulle Bengt Klang bara arbeta tillfälligt på sockerbruket och sedan börja på universitetet. Han började som kampanjarbetare och tog emot sockerbetor. Snart erbjöds han fast jobb och satte igång med fackligt arbete. Det blev inga universitetsstudier och det ångrar han inte för det fackliga är minst lika intressant som högre akademiska studier.
– Det roliga med jobbet är att bli omvald vartannat år. En ordfö-rande måste sköta sig för att få vara kvar.
I början av 1980-talet var tiderna annorlunda. Facket hade medvind med hjälp av alla nya lagar – mbl, las, studieledighetslagen, förtroendemannalagen och arbetsmiljölagen. Fackligt förtroendevalda hade en mycket starkt ställning. De förväntades ordna allt. Var gardinerna fula skulle facket ordna det. Nästa tåg till Eslöv? Hör med facket.
Tonen var hätsk mot arbetsgivarna. Kanske var det lite väl mycket skådespel tycker Bengt Klang. Resultaten var inte särskilt bra. I dag är det lugnare men det händer ändå mer. Många gånger räcker det att ringa till arbetsgivaren för att ordna något.
Bråkar mindre med åren
– Åldern gör att jag inte är så konfliktbenägen. Men det betyder inte att jag är konservativ.
Politiskt ser han sig som vänstersocialdemokrat. Bengt Klang tycker att partiet tappat mycket av sin politik. Det har bland annat tagit sig uttryck i ökat ifrågasättande av sjuka.
Den borgerliga regeringen står dock inte för något han gillar.
– Det finns ingen anledning för oss att ta samhällsansvar när vi har en sådan regering, som tafsar på a-kassan och som pressar de sjukskrivna ytterligare. Vi ska sätta hårt mot hårt.
FAKTA: Bengt Klang
Jobb: Klubbordförande på Örtofta sockerbruk i Skåne.
Ålder: 61 år.
Bor: I torp i Billinge och med sin fru i en tvåa i Göteborg.
Familj: Gift med Barbro, som är klubbordförande på Liseberg, och fyra vuxna barn från ett tidigare äktenskap.
Inkomst: 22.000 kronor i månaden:
Fritid: Snickrar på kolonistugan i Slottsskogen i Göteborg, går en halvmil varje dag.
Senaste bok: ”Det kliar i ögonen om jag läser länge. Börjat med talböcker. Nu lyssnar jag på Herman Lindqvist om Axel von Fersen.”
Senaste semester: Med frun i Umbrien i Italien 2005.