En musicerande och mild förhandlare

– Att spela tvärflöjt är disciplinerande, säger Jan-Henrik Sandberg, som har flöjten med sig i ryggsäcken för att kunna öva på tjänsterummet. I bakgrunden skymtar en lutspruta, som arbetskamraterna vid sodapannan på Korsnäs bruk gav honom när han flyttade till Stockholm. Foto: Claudio Bresciani.

Vi måste kunna ta till stridsåtgärder när vi förhandlar med nya arbetsgivare i branschen. Pappers kan inte lämna årets avtalsförhandlingar utan att den frågan är löst, säger nye förbundsordföranden Jan-Henrik Sandberg.

Kravet kunde bli ett rött skynke för borgerliga ledarsidor. ”Sådärja, nu vill facket ha rätt att strejka för högre lön på ett enskilt företag, rentav stoppa hela pappersindustrin, trots att det finns ett centralt avtal för branschen.”

Men Jan-Henrik Sandberg har ett så stillsamt sätt att förklara att kravet bara framstår som naturligt. Ungefär så här: För att gälla ett LO-förbund är Pappers centrala avtal för massa- och pappersindustrin speciellt. Det anger inga löner alls. Lönerna, och många andra villkor, slås i stället fast i det lokala avtalet på varje pappersbruk.

Nya tider
Det är väl ungefär den ordning arbetsgivare brukar förorda. Pappers anser också att den har fungerat väl, då branschen präglats av stora och stabila arbetsgivare, ett starkt fack på varje bruk och en tradition av samförstånd mellan parterna. Men så ser pappersindustrin inte ut längre. Outsourcing gör att verksamheten sprids på nya arbetsgivare.

– Då skapar ett centralt avtal utan lägstalöner en obalans till arbetsgivarens fördel, säger Jan-Henrik Sandberg. Hos en ny arbetsgivare som går med i Skogsindustrierna, och alltså omfattas av det centrala avtalet, råder automatiskt fredsplikt – även om företaget skulle föreslå noll kronor i lön.

Det här måste rättas till i årets avtalsförhandlingar, hävdar Jan-Henrik Sandberg. Pappers lösning är att löner och arbetstider hos nya arbetsgivare ska förhandlas fram lokalt, och sedan godkännas av de centrala parterna, innan fredsplikt kan råda.

– Beslut om stridsåtgärder ska tas av de centrala parterna, förtydligar han. Det är fel att påstå att vi vill ha lokal strejkrätt.

Också på andra punkter driver Pappers maktfrågor i årets avtalsrörelse. En gäller fackets inflytande när pappersbruken tar in entreprenörer. Pappers har litat till att en bilaga till kollektivavtalet ger det lokala facket rätt att säga nej när jobb läggs ut på entreprenad. Men en dom i Arbetsdomstolen har visat att bilagan bara kan ses som en rekommendation. Nu vill Jan-Henrik Sandberg ha ”en modern reglering” som innebär att ”de lokala parterna är överens” innan entreprenörer tas in.

Mild förhandlare
Hårdare uttryckt kräver Pappers vetorätt vid entreprenader. Men Jan-Henrik Sandberg uttrycker sig inte hårt. Det är det starkaste intrycket av ett samtal med Pappers nye ordförande: ett stort lugn, rentav mildhet, och ett sakligt, tålmodigt sätt att resonera.

Det ligger nära till hands att sätta lugnet i samband med musiken, som spelar en stor roll i hans liv. Han är utbildad musiklärare, och skulle kanske ha fortsatt i det yrket om han hade hittat jobb på rimligt avstånd från hemmet i Gävle. Att spela tvärflöjt är fortfarande en viktig del av fritiden. Flöjten ligger i ryggsäcken på tjänsterummet, så att han kan öva på lediga stunder.

– Musicerandet ger mig väldigt mycket. Det är disciplinerande. Jag tvingas öva och vara systematisk. Då man spelar i grupp lär man sig lyhördhet, anpassning, problemlösning.

De färdigheterna har den nye förbundsordföranden redan fått visa prov på. För ett år sedan skakades Pappers av en konflikt mellan förre ordföranden Sune Ekbåge och avtalssekreteraren Lennart Olovsson, som ställdes åt sidan. Jan-Henrik Sandberg har fått ta hand om konfliktens efterdyningar.

– Det har mest handlat om att få Lennart Olovsson tillbaka i arbete på förbundskontoret, och att få alla anställda tillfreds med det. Nu jobbar Lennart nästan som vanligt igen. Han är med i förberedelserna för förhandlingar, och han kan tas in som förhandlare.

Gamla relationer prövas
Jan-Henrik Sandberg har dessutom blivit ordförande i en tid då Pappers relationer med LO, Facken inom industrin och Skogsindustrierna prövas.

Under höstens diskussion om LO:s gemensamma avtalskrav var Pappers det enda LO-förbundet inom industrin som klart sa att det ska använda LO:s jämställdhetspott för att få upp kvinnornas löner. I relationerna med Skogsindustrierna har det traditionella samförståndet försvagats, vilket Jan-Henrik Sandberg beklagar.

– Vårt intryck är att Skogsindustrierna inte längre tar samma ansvar för våra avtal. När enskilda företag trycker på handlar de efter stundens ingivelse.

– En fackförening är betjänt av en stark motpart. En som vi kan ha en rejäl förhandling med – och som sedan försvarar kollektivavtalet inför sina medlemmar.

FAKTA: Jan-Henrik Sandberg
Ålder: 48 år.
Jobb: Pappers förbundsordförande sedan september 2006.
Familj: Fru och två döttrar, 13 och 15 år.
Bor: Kedjehus i Gävle. Övernattningslägenhet i Stockholm, som Pappers hyr åt honom. Pendlar Gävle-Stockholm flera gånger i veckan.
Fritid: Familjen och tvärflöjten. ”Spelar numera mest själv, men med glesa mellanrum återsamlas Gävle musikskolas blåsorkester.”