Varför gjorde socialdemokraterna ett historiskt dåligt val i höstas, medan moderaterna gjorde ett historiskt bra? Det kan man ha olika teorier om. Inom den etablerade politiken och i den politiska journalistiken tycks konsensus dock råda: det handlade om jobben.

Såväl Fredrik Reinfeldt som många representanter för socialdemokraterna verkar vara överens.

Borgarna slog oss i vår bästa gren; att bekämpa arbetslösheten. Så ser riksdagsledamoten Morgan Johanssons analys av socialdemokraternas valförlust ut, enligt en artikel på DN Debatt i höstas. Enligt Johansson var det socialdemokraternas brist på tydlig och bra arbetsmarknadspolitik som var orsaken även till sverigedemokraternas (sd:s) framgångar. ”När arbetslöshet och utanförskap etableras, då kryper fascismen in”, skriver Johansson och upprepar därmed en välkänd gammal vänsteruppfattning.

Artikeln har diskuterats i termer av att Johansson ”kom ut som representant för socialdemokraternas vänsterflygel”. Kanske hänger Johanssons analys av valresultatet helt enkelt samman med viljan att föra fram (sympatiska) krav på radikalisering av socialdemokratin. Precis som en moderat analys med innebörden att partiets valframgångar berodde på deras ”trovärdighet i jobbfrågan” kan användas för att motivera exempelvis en nedrustning av rätten till a-kassa.

Märklig enighet
Inte desto mindre är det märkligt att det tycks finnas en sådan enighet om jobbfrågornas betydelse för valresultatet. Vilket stöd finns det egentligen för den här uppfattningen? I SVT:s vallokalsundersökning var förvisso ”sysselsättningen” det alternativ som flest väljare valde ut bland ett antal förhandsbestämda frågor, när de tillfrågades om vad som påverkat deras partival. Men betyder detta nödvändigtvis att det är partiernas hållning i sysselsättningsfrågor som är orsaken till maktskiftet? Och de olika personer som hävdar jobbens betydelse för valresultatet redovisar sällan överhuvudtaget vad de grundar sina analyser på.

För att inte tala om hur tveksamt det är att förklara sd:s framgångar med socialdemokraternas sysselsättningspolitik, eller brist på marknadsföring av denna. Såvitt jag vet finns det inte särskilt mycket uppgifter om sd:s väljare, men i vallokalsundersökningen hamnade sysselsättning först på åttonde plats bland de frågor som påverkat sd-väljarna (etta var ”flyktingar/invandring”). Inte heller är det klarlagt att sd:s ökade väljarantal beror på arbetslösa eller ”utanförstående”.

Fler saker än jobben engagerar väljarna
Att förklara alla medborgarnas beteenden med arbetsmarknadspolitik riskerar att bara bli ett sätt att blunda för många av de tusen olika saker som engagerar (och kan engagera) väljarna. Dessutom kan det bidra till skapandet av en annan ”sanning”, nämligen att jobb är ett politiskt värde som är överordnat alla andra – inklusive så näraliggande saker som jobbens innehåll och villkor.

Hanna Pettersson
Studerar juridik i Lund
Skriv till debattredaktören