ANALYS. Kampen om arbetstiden och kravet på öppningsklausuler – det blir två av avtalsvinterns mest omstridda frågor. Den inneboende sprängkraften i båda kraven räcker mer än väl för att avtalsförhandlingarna inom verkstadsindustrin mot slutet av mars kan föras vid konfliktens rand.

När Teknikarbetsgivarna tidigare i dag, onsdag, preciserade sina krav och fastställde löneökningsutrymmet för verkstadsindustrin var det startskottet för de verkliga förhandlingarna i årets avtalsrörelse. Och som så ofta tidigare var formuleringarna från verkstadsarbetsgivarna fräcka, långtgående och precisa. Utspelet hade formen av ett färdigt avtal – klart att underteckna.

Arbetsgivarnas erbjudande om löneökningar på sex procent under tre år rimmar sällsynt illa med de fackliga kraven som ligger på drygt fyra procents löneökningar under ett år. Stora skillnader i synen på tillgängligt utrymme för löneökningar hör dock till starten av varje avtalsrörelse och var därför mindre överraskande.

Utmanande om arbetstid
Arbetsfreden hotas långt mer av Teknikarbetsgivarnas återkomst med krav på ökad arbetstidsvariation. Nu är kravet att den normala veckoarbetstiden ska kunna variera tio procent uppåt och nedåt. Det betyder 36 till 44 timmars ordinarie arbete utan övertidsersättning. Samtidigt vill arbetsgivarna ta bort övertidstaket och ersätta nuvarande begränsningsregler på arbetstidsområdet med EU:s arbetstidsdirektiv. Dessutom vill arbetsgivarna få möjlighet att med den enskilde träffa överenskommelser om arbetstid som avviker från avtalet.

Redan när Teknikarbetsgivarna för ungefär tio år sedan fick igenom en viss variation av normalarbetstiden – den så kallade arbetstidskorridoren – var protesterna högljudda bland metallarna och sedan dess har varje försök att utvidga korridoren avvisats. Att arbetsgivarna för fram kravet igen innebär därför en upprepning av tidigare förhandlingsmönster. Den avgörande frågan är varför.

Finns kravet finns med för att öka bytesmöjligheterna i ett senare och skarpare förhandlingsläge? Ju fler utmanande krav desto större möjlighet att kanske att klara hem något enstaka. Att avvisa nästan allt kan upplevas som en framgång för facket men är i själva verket motsatsen.

Svårsmälta klausuler
Bland de mer svårsmälta kraven finns också arbetsgivarnas yrkande om att införa öppningsklausuler i riksavtalet. Innebörden är att lokala parter ska kunna avvika från de centralt fastställda lönerna och arbetstiderna. Också detta är ett krav som på förhand avvisats blankt av de berörda fackföreningarna.

Ytterligare ett långtgående krav är rätten att visstidsanställa upp till 24 månader utan lokal överenskommelse. Och därefter vill arbetsgivarna kunna förlänga visstidsanställningen ytterligare efter överenskommelse med facket.

Lägsta lönerna
Som om de här minerade områdena inte räckte har Teknikarbetsgivarna också preciserat sin syn på höjningen av de lägsta lönerna i verkstadsindustrin. Kravet är en höjning med 1 400 kronor i månaden. Erbjudandet från arbetsgivarna är två procent eller 270 kronor mer i månaden.

Det är bäddat för intressanta vinter- och vårmånader.