Beredd att slåss för rätten till ob

Maria Hammarlund, en av ledarna för Handels i Gävleborg, arbetar i en Icabutik i Söderhamn. Liksom många handelsanställda har hon svårt att komma upp i heltid. Foto: Pernilla Wahlman.

Om arbetsgivarna på allvar försöker ta bort ob-ersättningen är Maria Hammarlund beredd att gå ut i konflikt. Det är inte mindre ob som behövs – utan mer.

– Om vi inte får ob-ersättning måste butikerna stänga på kvällar och helger. Som det är nu borde vi ha ob när vi arbetar tidigt på morgonen också, säger hon.

För många är betalningen för arbete på obekväma tider en anledning till att arbeta i affär, tror hon.

– Det här är inte bara ett extraarbete för studenter. Vi är många som trivs och vill livnära oss på vårt butiksjobb.

Maria Hammarlund arbetar på Ica Alen i centrala Söderhamn. Det är en strid ström av kunder i hennes kassa. I dag har hon bara varit utan kunder i sammanlagt fem minuter. Hon drar skinka, toalettpapper, diskmedel, pepparkakor, potatis och en plastkasse förbi den pipande skannern. En klunk ur vattenflaskan. Nästa kund.

Lortgrisar
Utanför hennes kassa ställer ett litet barn i blå overall ner sin godispåse på golvet. Öppnar den och böjer ner ansiktet för att undersöka innehållet. En kvinna i glasögon och täckjacka pekar på det skräpiga golvet med godis- och cigarettpaket. Hon säger:

– Söderhamnarna är grymma på att skräpa ner.

Maria Hammarlund har en tjänst på 32 timmar i veckan. Just nu lånar hon dessutom några timmar av en arbetskamrat som är barnledig. Det blir nästan heltid. Inom handeln har många anställningar som inte riktigt når upp till full tid. Det skapar ett slags beroende, säger hon, och en ständig jakt på flera arbetstimmar.

Självklart händer det att hon blir irriterad på en del kunder, men hon har sin egen metod – leendeterapi. Den går ut på att hon trycker undan irritationen och bara ler. Förhoppningen är att kunden ska tänka efter och komma på att det nog var oklokt att vara otrevlig mot kassörskan.

Efter gymnasiet började Maria Hammarlund utbildningen till grundskolelärare i Gävle, men den var för dålig. Studenterna fick bara en lista med böcker de skulle läsa. Hon ville göra helt annorlunda och börja med att ta hand om en klass – learning by doing – som undervisningen varit på gymnasiet. När hon slutade lärarutbildningen blev extrajobbet hennes yrke.

Maria Hammarlund har alltid varit aktiv i elevrådet och annat. Dessutom ogillar hon orättvisor. Om någon gör orätt tar Maria Hammarlund itu med det. Hon kan inte bara titta bort och rycka på axlarna. Hennes fackliga arbete började på allvar när hon för sex år sedan värvades till en facklig grundutbildning. Nu är hon en av ledarna för Handels avdelning i Gävleborg med 6.000 medlemmar.

Ifrågasatte toppen
För några månader sedan var hon på avtalskonferens i Stockholm. Det var när LO-förbunden var oense. IF Metall ifrågasatte skrivningarna om sympatiaktioner i LO-plattformen. Då sa Maria Hammarlund till IF Metalls ordförande Stefan Löfven:

– Jag är beredd att ställa upp för dig och dina medlemmar om det behövs. Varför kan du inte göra samma sak för mig?

Hennes kompisar säger att hon är brutalt ärlig. Hon blev inte nöjd med Stefan Löfvens svar och hon tycker det var mycket svagt att IF Metall inte kunde stödja sympatiaktioner direkt och utan diskussion – särskilt med tanke på att regeringen är borgerlig.

Hon refererar till den långvariga konflikten med den amerikanska leksaksjätten Toy R Us, som hade som policy att inte skriva på fackliga avtal. Sympatiaktioner från andra LO-förbund bidrog starkt till att företaget undertecknade kollektivavtalet. I september förra året började hon arbeta full tid efter ett och halvt års sjukskrivning för stress. Sjukdomen orsakades av att hon hade för mycket på jobbet och i facket och av en separation. Hon förstod inte själv att hon var sjuk.

Hon hade panikångest, mådde illa och det högg i bröstet. En kväll var hon övertygad att hon skulle dö hjärtinfarkt. Det hände att hon gick till jobbet trots att hon skulle göra något annat den dagen. Och det slutade med att hon satt mellan två kassor och grät. Maria Hammarlund fick lära sig andas ordentligt med magen. I början fick hon fruktansvärd huvudvärk och höll på att spy. Hon gick i terapi.

– Innan jag blev sjuk trodde jag att jag bedömdes utifrån vad jag gjorde. Ju mer jag gjorde desto bättre människa var jag. Nu har jag lärt mig att jag bara ska tänka på en sak i taget.

Sysselsätter tankarna
Varje dag avsätter hon därför tid för att tänka igenom och planera. Hon har lärt sig att släppa taget om en del saker. Nu händer det att arbetskamrater kommer och berättar om symptom, som liknar dem Maria Hammarlund själv hade. Ett av hennes råd är att läsa. Det ger något annat att tänka på.

– Att läsa är jättebra terapi.

Själv gillar hon deckare bäst. Det ska hända något. Långa och detaljerade miljöbeskrivningar ger hon inte mycket för.

– Allt blir inte som man planerat. Det gäller att kunna ändra riktning om något inte fungerar eller inte är roligt. Om till exempel det fackliga inte längre skulle vara roligt så ska jag sluta med det. Ingen tjänar på att jag fortsätter.

FAKTA: Maria Hammarlund
Ålder: 26 år.
Yrke: ”Butiksmedarbetare”, sitter i kassan och arbetar i charken.
Tjänar: 103,75 kronor i timmen, det blir runt 18.000 kronor i månaden.
Familj: Mamma, pappa, pojkvän, plastmamma, plastpappa och fem extrasyskon.
Bor: I en tvåa på 49 kvadrat i centrala Söderhamn.
Fackliga uppdrag: Sekreterare i klubbstyrelsen och vice ordförande i Handels avdelning i Gävleborg.
Fritid: Läser deckare, umgås med kompisar på nätet
och ”live”. ”Det är kul att dansa och skaka på rumpan.”
Musik: Glamrock. ”Mötley Crüe är bäst.”
Senaste semester: Två veckor i Turkiet somras.