Det amerikanska facket vädrar morgonluft efter demokraternas seger i kongressvalet. En höjning av den federala minimilönen och begränsad import verkar bli de första praktiska resultaten av den nya majoriteten.
 
Politiskt har det amerikanska fackföreningarna befunnit sig på en ökenvandring de senaste tolv åren. Den republikanska majoriteten har inte givit fackliga företrädare något inflytande över den förda politiken. Men demokraternas framgång i kongressvalen i november har skapat ett helt nytt politiskt landskap för facket. Med demokratisk majoritet i kongressens båda kammare föds hoppet om ny lagstiftning på en rad områden.

Positionen förstärks ytterligare av att fackföreningarna har del i valresultatet. Deras ekonomiska storsatsning gjorde dem till en av de viktigaste kampanjfinansiärerna för demokraterna. Bland fackliga väljare röstade över två av tre på demokraternas kandidat.
Dessutom tog facken initiativ till folkomröstningar om höjd minimilön i flera delstater, där partiet vann mycket knappa segrar. Det folkliga stödet för höjningarna anses ha dragit vänsterväljare till vallokalerna.

Överst på listan
Höjning av minimilönen är också det som står överst på önskelistan när fackets fokus riktas mot den federala kongressen. Ledande demokrater har deklarerat att minimilönen ska bli den första fråga de tar i itu med. President George Bush har sagt att han kan stödja en höjning om förslaget innehåller kompensation för småföretagare. Presidenten kan stoppa lagförslag som vunnit majoritet i kongressen, men mycket talar för att höjd av minimilön blir ett av de första märkbara spåren av USA:s nya politiska vindar.

Den fackliga politiska agendan innehåller också en ny lagstiftning som ska underlätta facklig organisering samt en reformering av sjukförsäkringssystemet. Men dessa fackliga hjärtefrågor väntas få det betydligt kärvare att vinna kongressens stöd. På ytterligare ett område står dock de nyvalda demokraterna betydligt närmare facket än sina föregångare. De amerikanska facken har länge efterlyst att internationella handelsavtal som USA tecknar ska innehålla skrivningar om arbetarskydd, och att skattesystemet ska täppas till för att motverka utflyttning av produktion.

Satsade på handeln
Många av de nyvalda demokraterna är utpräglat skeptiska till frihandel. Demokraten Heath Shuler, en före detta professionell amerikansk fotbollspelare, valdes till representanthuset av väljarna i North Carolina. I sin kampanj drev han frihandelsfrågan hårt mot sin republikanske motståndare, och hävdade att handelsavtalen är anledningen till att delstaten förlorat mer än hälften av sina jobb inom textilindustrin.

”Det är inte rätt att kongressen  godkänner frihandelsavtal som skickar våra jobb utomlands”, löd en av hans slogans. Och han var långt ifrån ensam bland demokraterna om att kampanja mot frihandel.

– Vår handelspolitik måste bedrivas så att den skapar fler jobb i Amerika och bibehåller vår levnadsstandard, sa senatorn Debbie Stabenow från Michigan när hon i valrörelsen lovade att inrätta en särskild handelsåklagare för att undersöka om Kina och andra länder bryter mot avtalen.

Försvårade processen
Den nya tonen i fråga om internationell handel har redan börjat märkas i kongressen. Nyligen satte demokraterna i representanthuset käppar i hjulet för ett handelsavtal som innebär normalisering av handeln mellan USA och Vietnam. Först under den utgående kongressens allra sista sittning lyckades den republikanska majoriteten driva igenom det.

Framtiden för nya avtal med Peru och Colombia är oviss efter att krav har rests om  skrivningar om arbetarskydd och mänskliga rättigheter. Den stora striden väntas i vår då frågan om en förlängning av presidentens utökade befogenheter i handelsförhandlingar kommer upp. Fram till sommaren kan presidenten ta ett nytecknat handelsavtal till kongressen för godkännande, utan att kongressen kan begära tillägg till avtalet. Den rätten vill facket och många av de nyvalda demokraterna ta ifrån honom. Något som drastiskt skulle minska utsikterna att träffa några nya större internationella handelsavtal.

FAKTA:
Den federala minimilönen har varit oförändrad i nio år: 5 dollar och 15 cent i timmen (35 svenska kronor). Med inflationen inräknad den lägsta nivån på 50 år. 28 delstater har beslutat om högre minimilön i den egna staten. Förslaget som diskuteras i kongressen är en ökning med 40 procent över två år, till 7 dollar och 25 cent (det vill säga en svensk femtiolapp i timmen år 2009).