MEDIAKRÖNIKA. Är det bara jag som har en känsla av krympande värld?

Jag menar den värld som når tittarens öga efter att först ha blivit filtrerad genom televisionens morgonsändningar, Gomorron Sverige i kanal 1 och Nyhetsmorgon i TV4. Snart sagt alla aspekter av tillvaron berörs av programledare och en mängd i soffan uppkrupna tyckare och ”experter” som kunde prata dygnet runt, om de bara fick.

Programledaren – berättar en kollega som själv var intervjuad i TV4 – hade kontakt med en studio via en öronsnäcka; frågorna ställdes i studion och programledaren upprepade dem högt för författaren i direktsändning. ”Det var som att tala med en robot.”

Problemet är att dessa robotar blir allt vanligare, både i och utanför tv-rutan.

Nu är det ju bara att stänga av, är ett naturligt motargument för att undvika åtminstone de förra. Men lever man i en familj är det knappast så. Efter att barnen hört talas om Nordkoreas sprängning av en atombomb ville de prompt följa morgonnyheterna om diktatorn – Kim Jong Il – som sägs ha världens största samling av Dacky Duff-filmer. Nu nämndes inte de tecknade filmerna med ett ord, naturligtvis, besvikelsen lyste mörk i barnens ögon och jag fick ett utmärkt tillfälle att påpeka att tv och nyheter bara är en vinkling av världen och sanningen; dessutom en livsfarlig vinkling eftersom de ger skenet av att vara objektiva.

Med ett sådant kritiskt öga bör man kanske syna det mesta, men frågan är vad man skall göra åt den urbota ytligheten? När till och med poesins värld slätas ut för tittarsiffrornas skull. Kristina Lugns pjäs Jag har ett flygfotografi av kärleken diskuterades i TV4. Den manliga programledaren ruskade gång på gång bekymrat på huvudet, det låter djupt det där. För säkerhets skull frågade han de inbjudna skådespelarna – Johan Ulveson och Kajsa Reingardt – ”men är det inte djupt det där?” Som om de stämplats med något skamligt for de förskräckta upp: ”Nej, nej, nej, det är roligt också.”

Det är det jag menar med krympande värld. Att man gör den plattare än den är.

Peter Handberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören