SAMTIDSANALYS. Någon eller några – jag minns inte just vilka – umgicks på åttio- och nittiotalen med tankar på att skapa ett slags intellektuell cirkus, ett forum där filosofer och samhällsdebattörer kunde framträda med tankar lika djärva som trapetskonstnärernas saltomortaler eller nervkittlande som lejonens rytande.

Fast om man tänker efter: de förras konster är minutiöst inövade och de senare tämjda nästan till lojhet.

Jag säger inte detta som kritik. Finkielkrauts och Sloterdijks samtal i Världens hjärtslag befinner sig på en säregen hög och intressant nivå, i synnerhet om man jämför med det mesta av debatten i Sverige. Här är den hängivet intellektuelle en skum figur, ”den andre”.

Världens komplexitet
Fortsätter man emellertid bilden av de tämjda djuren och trapetskonstnärerna i manegen är det helt enkelt så att Finkielkraut och Sloterdijk är mer än medvetna om tänkandets villkor.

Efter ideologiernas kollaps finns trots allt viljan där till ”den stora idén”, men varken tanke eller åsikt kan utformas utanför systemet. Också revolterna, reaktionerna och upproren avkläds snart som simpla ”marionetter” hos en konformism som är människans naturliga, flockaktiga sömn.

Kanske är det symptomatiskt för denna bok att tyske Sloterdijk – som på åttiotalet skrev en spänstig bok om Nietzsche – i slutkapitlet återvänder till landsmannens tanke om ”ressentimentet [som] den verkliga världskraften”, medan Finkielkraut grubblar över hur ”Min judiskhet väckte mig ur antinazismens stora sömn.”

Världens komplexitet blir lätt avskaffad efter stora katastrofer, konstaterar Finkielkraut; det är båda tänkarnas uppenbara vilja att peka på revorna i de nya mönster som uppstått under de snart två decennierna sedan murens fall – en tid som började i eufori, men som gradvis sjunkit in i pessimism eller allt vidare flykt med hjälp av allsköns tekniska proteser (det vill säga alla slags virtuella världar).

Bitter eftersmak, men…
När jag slår ihop bokpärmarna till Världens hjärtslag kan jag inte annat än känna en bitter eftersmak, fast blandat med någon sötma.

Där finns en dominerande världsmakt, USA, som efter attentatet i september 2001 klädsamt kunnat ikläda sig offrets roll och som sådant gett sig rätten till exempellös aggression.

Där finns ett impotent Europa som på sin höjd förmår stämma upp ett skri av ”moraliserande passivitet”.

Där finns en globalisering som i demokratins och jämlikhetens namn döljer den fria marknadens otaliga nihilistiska felgrepp, med till exempel rovdrift och miljöförstöring, alienation och utslätning.

Det söta mitt i det bittra – trots allt – ligger i att tanken inte ger upp hoppet om världens förbättring. Nästan det kan ibland kännas som en anakronism. Ett cirkusnummer.

Bok: Världens hjärtslag
Författare: Alain Finkielkraut och Peter Sloterdijk
Översättning: Dan Shafran & Åke Nylinder
Förlag: Dualis

Peter Handberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören