DEBUT. Per Johanssons debut Göteborg i päls har tagits emot ömsom som en rapport från diskarens vardag, ömsom som generationsroman. Själv läser jag den som en fragmentarisk berättelse om en ung mans rastlösa kamp med tillvaron, men också om en klassresa neråt.

Berättarjaget – Perra – är uppvuxen i en "välisolerad prefab-villa någonstans i ingenstans" och flyttade till Göteborg för att studera. Men trycket blev för hårt och universitetsstudierna byttes mot diskjobb på krogen. Det är ungefär vad vi får veta om bakgrunden; vad som skildras är nuet, det fysiska slitet och den sociala samvaron. Fram träder bilden av en hierarkisk, grabbig arbetsmiljö där jaget finner en betryggande distans. Som avhoppad student är han skyddad mot kockarnas herravälde: de vet (eller tror sig veta) att "makten kommer vändas om" när den ömtålige diskaren återvänder till sin klass.

Men efter tre år har det som var tänkt som ett tillfälligt avbrott blivit något av en fast punkt. Kanske den enda, möjligen jämte den anonyma flickvän som skymtar i romanens periferi. I dess fokus står arbetet, med allt som hör till. Som råttorna, det ringaktade djur som i likhet med diskaren tar hand om resterna – en uppenbar symbolik etableras nästan genast och fungerar som röd tråd. Och när berättarens diskarkollega en dag avfyrar ett skott mot en råtta som intagit köket, stelnar djuret till för att strax fortsätta sin bana som om inget hänt. Råttan tycks omöjlig att knäcka. Liksom berättaren, får man förmoda.

Att driva såväl diskandets konst som den egna fysiken till perfektionens rand blir ett sätt att hålla huvudet över ytan. För ångesten är en trogen följeslagare, även om den – trots spasmiska, urindoftade turer till psykakuten – inte får någon djupare verkan. På ett plan är detta ändå en mörk historia, men konflikterna göms dessvärre undan. Och allvaret försvinner bland alla anekdoter från restaurangbranschen, lustigheter som kryddas med mer eller mindre givande referenser till såväl författare och filosofer som lokala halvkändisar. Det hela slutar ganska tvärt ett slags försoning, rentav frid. Kanske beroende på att berättaren tagit sikte på nästa pinnhål i diskarens karriär: han ska bli servitör.

Bok: Göteborg i päls
Författare: Per Johansson
Förlag: Norstedts

Kristina Hermansson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören