– Det är uppenbart att den svenska modellen fungerar, säger LO-ekonomen Mats Morin om kraven på individuella löner från Gunnar Wetterberg, Saco. Även forskningschef Juhana Vartiainen på Konjunkturinstitutet ser fördelar med samordnade förhandlingar.

I förra veckan skrev LO-Tidningen om utspelet från akademikerfacket Sacos samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg. Löneförhandlingarna bör styras av utrymmet på det enskilda företaget. Företag som går dåligt ska kunna betala lägre löner, något som inte minskar pressen på företagen att hänga med i omvandlingen, anser han. Men enligt Mats Morin är det uppenbart.

– Lågproduktiva företag kan leva kvar längre om man kan pressa lönerna och det inte finns kollektivavtal som håller emot. Då kan företagen säga ”om ni inte går med på lönesänkningar så lägger vi ner företaget”. Det bromsar förstås strukturomvandlingen.

– Där är den svenska modellen ganska odiskutabel.

Flera effekter
Större lönespridning får också andra följder.

– Då ställs högre krav på fördelningspolitik genom skatter och transfereringar och leder till högre skattetryck. Och när vi redan har höga skatter skulle det kunna ge märkbart negativa effekter på ekonomin.

Juhana Vartiainen på Konjunkturinstitutet har länge forskat på nordisk lönebildning. Han vill inte helt döma ut Gunnar Wetterbergs resonemang.

– Han tar upp argument om individuell lön efter prestation som i och för sig är korrekta men det finns tunga argument för en kollektiv ansats i lönebildningen, säger han.

Samordningsargument kvarstår
Pressen på företagen att följa med i utvecklingen av ekonomin är ett argument, anser även Juhana Vartiainen.

– De nordiska ekonomierna är också små och kan bli väldigt utsatta vid ekonomiska chocker. Då är det bra att snabbt kunna styra lönekostnaden i en bransch eller hela ekonomin. Skälen för samordning är i och för sig mindre än på 1980-talet, men de har inte försvunnit.

– Gunnar Wetterbergs tänkande speglar akademikernas gynnsamma utveckling med sifferlösa avtal (där lönenivåerna bestäms lokalt), men dessa grupper har även av teknologiska skäl haft marknadskrafternas gunst så den erfarenheten kan inte generaliseras till hela arbetsmarknaden, säger Juhana Vartiainen.