Fjorton av femton LO-förbund har enat sig om en gemensam plattform för nästa års avtalsrörelse. Ett förbund – IF Metall – är inte med på vagnen men har fortfarande chansen att hoppa på, även om det för dagen inte verkar särskilt troligt att så sker.

IF Metalls avhopp är förstås olyckligt, eftersom ett enigt uppträdande ökar fackets förhandlingsstyrka. På arbetsgivarsidan är samordningen i år stenhård. Svenskt Näringsliv kommer inte att tillåta att något medlemsförbund gör upp utan ett centralt godkännande.

LO-förbundens avtalskrav summerar till 3,9 procent. Därtill kommer kostnaderna för kvinnolönepotten och höjningen av lägstalönerna. En förhandling är en förhandling och vad slutresultatet blir återstår att se.

Höjda lägstalöner höjer lönenivån
LO-förbundens avtalskrav har både en jämlikhets- och jämställdhetsprofil. Kravet på 825 kronor i månaden är relativt mest värt för dem som tjänar minst. De bättre avlönade kan ändå räkna med en hygglig löneutveckling genom kravet på ett lägsta utrymme om 3,9 procent räknat på avtalsområdets genomsnittsförtjänst. Jämställdskravet tillgodoses genom en särskild kvinnopott, som för Kommunals del med en hög andel kvinnor blir omkring 160 kronor i månaden. En höjning av avtalens lägstalöner bidrar till att lyfta lönenivån inom samtliga avtalsområden.

Inom LO har rått stor enighet om att det är dags att på allvar angripa kvinnornas löneeftersläpning. Avtalskonstruktionen underlättar denna strävan på två sätt: krontalspåslaget om 825 kronor innebär ett generellt lyft för de flesta kvinnor inom LO-förbundens avtalsområden och därtill kommer kvinnolönepotten.

Om denna inriktning bibehålls i ett antal avtalsrörelser kommer löneskillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade branscher att steg för steg minska. Det kommer inte att gå fort men färdriktningen är klar.

Minimala skillnader får Metall att hoppa av
Att Metall vill gå sin egen väg har väckt förvåning och upprördhet inom övriga LO-förbund. Sakligt sett är skillnaderna mellan LO-styrelsens samordningsförslag och Metalls eget avtalskrav minimala – det rör sig om ett femtontal kronor. Varför en sådan struntsumma ska behöva spräcka samsynen kring en historisk kvinnolönesatsning är svårt att förstå.

I de senaste avtalsrörelserna har industrins avtalsuppgörelser fungerat som ett riktmärke för övriga förbund. Om Metall lämnar LO-samordningen är detta inte längre en självklar lösning.

Under det senaste årtiondet har tjänstemännens löner ökat snabbare än arbetarnas. Framför allt de år då vinsterna varit höga har tjänstemännen dragit ifrån.

Nästa års avtalsrörelse borde bli en vändpunkt. Förutsättningen är dock att förbunden håller samman kring den avtalskonstruktion som LO:s representantskap och LO-styrelsen ställt sig bakom. Arbetsgivarna kommer att bjuda hårt motstånd. De kommer att utnyttja varje tecken till splitting maximalt. Räkna inte med något annat.