De samlade industrifacken vill ha ett lönepåslag på 3,9 procent men som lägst 840 kronor i månaden. LO-förbunden i industrin har gått ihop med tjänstemän och akademiker om kraven – och höjer grundkravet men stryker kvinnopotterna.

Industrifackens krav betyder att alla som har en lön som är lägre än 21.540 kronor i månaden får ett påslag som är större än 3,9 procent. Brytpunkten ligger ungefär 400 kronor högre än i LO-samordning.

Högre än LO
Facken inom industrin vill höja avtalen lägstalöner med 1.400 kronor i månaden. Det är 490 kronor mer än LO-förbundens gemensamma krav.

En tanke bakom plattformen är att förhållandevis höga krontalspåslag och stora ökningar av lägstalönerna ska ge lågavlönade kvinnor ordentliga förbättringar.

Oense om kvinnor
Även bland Facken inom industrin finns delade uppfattning om LO:s jämställdhetspotter:

Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg förklarar att Pappers tänker använda insamlingsmodellen medan IF Metall, Livs och ingenjörernas CF inte riktigt tror på konstruktion. Tjänstemannafacket Sif har enligt ordföranden Mari-Ann Krantz inte tagit ställning. Skogs- och träs Kjell Dahlström tror inte det blir aktuellt att använda jämställdhetspotten, eftersom hans uppfattning är att en låglönesatsning räcker som metod.