TEATER. Anna Takanens första uppsättning på Göteborgs Stadsteater, ny konstnärlig ledare sedan årsskiftet, blev Bertolt Brechts klassiker Den goda människan i Sezuan. Takanens vision är att göra aktuell och samhällsangelägen teater. Därför har hon förflyttat pjäsen från 1940-talets Kina till en samtida, fattig storstadsförort där vår tids politiska frågor om utsatthet, klassklyftor och segregation är tydligast.

Men tyvärr havererar uppsättningen någonstans mitt emellan originalets Sezuan och samtidens förort och i en oförmåga att ta sig an frågorna underifrån.

Den ambitiösa scenografin föreställer ett kvarter i en kinesisk stad eller ett europeiskt Chinatown där ett antal trasiga människor driver omkring till synes planlöst i jakt på pengar och tak över huvudet. Lika planlöst är ett antal klichémässiga tidsmarkörer utslängda för att aktualisera dramat. Vattenförsäljaren har blivit en ruffig man med serbokroatisk brytning, det unga paret är till klädsel och kroppsspråk urtypen för småkriminella förortsungdomar och ett av sångnumren ironiserar över schlagerfestivalens verklighetsfrämmande glamkultur. Den enda levande människan är dramats huvudperson, den prostituerade Shen Te, kallad förstadens ängel av lokalbefolkning och den goda människan av de tre gudar som stigit ned på jorden för att leta efter en sådan mitt bland allt elände.

I Takanens uppsättning är gudarna tre äldre damer med en strikt moralisk syn på godhet. De längtar nostalgiskt efter det gamla goda samhällets (folkhemmets) värderingar och tycks förespråka snällhet och välgörenhet. Här finns en i pjäsen antydd men outnyttjad klassmotsättning; borgerligheten efterfrågar godhet men förmår inte se att människors hårdhet är en följd av sociala villkor snarare än tvärtom.

Men uppsättningen saknar både djup och riktning. Takanen hemfaller åt stereotyper och en överdrivet skrikig spelstil som närmar sig kabarén i stället för att ta steget fullt ut och göra ett nutida drama om verkliga människor.

Pjäs: Den goda människan i Sezuan
Författare: Bertolt Brecht
Regi: Anna Takanen
Scen: Göteborgs stadsteater

Carl-Magnus Höglund
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören