Individuella löner som bestäms på företagen och möjlighet att flytta arbetstid utan kostnad. Det är punkterna som toppar arbetsgivarnas önskelista inför avtalsrörelsen.

Arbetstiden blir tillsammans med lönen den största frågan i vinterns avtalsrörelse, enligt arbetsgivarna. De vill ha mer makt över arbetstidens förläggning och minska tiden som räknas som obekväm arbetstid. För Svensk Handel är ob-tillägget en ständigt återkommande fråga. Dag Klackenberg som är vd för arbetsgivarorganisationen vill avskaffa tillägget helt, och han är beredd på en hård strid.

– Handels är helt emot, men jag tror att vi har konsumenterna med oss. De vill ha service även på kvällstid och då måste vi hitta ett system där det är lika normalt att arbeta mellan 11 och 19 som mellan 08 och 16, säger han.

Arbetsgivarna inom industriavtalet vill flytta arbetstiden vid produktionstoppar utan att betala övertid. Lokala arbetstidslösningar, där företagen kan komma överens direkt med enskilda anställda, är något som Kerstin Brodowsky, på Industri- och kemigruppen gärna ser i de nya avtalen.

Arbetsgivaren vill öka inflytandet
Även Teknikföretagen och arbetsgivarna inom stål-, metall- och gruvindustrin vill ha mer makt över arbetstiden. Bengt Huldt på Metallgruppen, vill ta bort stupstocksreglerna som finns i många avtal och som gäller om de lokala parterna inte kommer överens.

– Vi vill i stället ha större möjligheter för arbetsgivarna att ensidigt bestämma arbetstidens utläggning, säger han.

Arbetsgivarverkets förhandlingschef Nils Henrik Schager vill inte bara ha mer inflytande över arbetstiden. Han vill att alla anställningsvillkor ska kunna omprövas, utan att arbetsgivarna tvingas köpa sig fria från tidigare förpliktelser.

– Det är inte givet att gamla förmåner ligger kvar för evigt. De borde kunna omvandlas till något annat utan att det ska till nya pengar, säger han.

Det blir troligen en svårlöst fråga i de statsanställdas avtalsförhandlingar. Även Arbetsgivarverkets önskan att minska den avtalade sjukpensionen, som ger ett extra tillägg till sjukersättningen, kommer att bli en stridsfråga, liksom de sifferlösa löneavtal som verket vill sluta även med Seko. Dessa avtal, som verket redan har med Saco och för en del tjänstemän, gör att löneökningarna enbart bestäms lokalt.

– Vi ser ingen anledning att inte föreslå Seko att pröva lokal lönebildning, även om vi vet att det inte blir någon lätt match, säger Nils Henrik Schager.

Kollektivavtalen släpar
Drömmen om sifferlösa avtal delar han med Sveriges Kommuner och Landsting som också att driver frågan i den kommande avtalsrörelsen. SKL får stöd från de flesta arbetsgivarorganisationer som vill se mer lokal lönebildning, även om de behåller siffror i avtalet. Almegas vd, Jonas Milton, säger att de lokala parterna måste få mer makt för att kollektivavtalen ska kunna överleva.

– Kollektivavtal är viktiga, men som de nu är hänger de inte med i utvecklingen. Avtalen ska inte vara så jävla detaljerade. Jag tror att i den bästa av världar bestäms allt lokalt, men vi är inte där än, säger han.

Den allra viktigaste avtalsfrågan för arbetsgivarna är dock att lönerna hålls på en rimlig nivå. Men ingen arbetsgivarorganisation vill ännu gå ut med uppgifter om vad som är rimligt. Många, framför allt inom industrin, är oroliga för att högkonjunkturen ska trissa upp löneanspråken för mycket.

LO-förbundens samordning  kring höjda lägstalöner kommer att möta hårt motstånd av arbetsgivarna. Teknikföretagen kräver tvärt om sänkta lägstalöner. Andra anser att det viktigaste är att verka för en större lönespridning.

– Låglönesatsningar är att gå åt helt fel håll eftersom de ger en ännu mer komprimerad lönebildning. Facken skjuter sig själva i foten med satsningen eftersom den kommer att leda till ännu högre arbetslöshet, säger Jonas Milton.

FAKTA: Här är deras drömavtal
Dag Klackenberg, Svensk Handel: ”Flexibla löner på en lagom nivå och uppluckrade ob-regler, där den yttre ramen för vad som är normal arbetstid har vidgats.”
Karl Olof Stenqvist, Teknikföretagen: ”Vi har haft acceptabla konstruktioner och nivåer i de senaste avtalen. Förhoppningsvis fortsätter det med tillägg av mer flexibilitet när det gäller arbetstider och öppningsklausuler.”
Kerstin Brodowsky, Industri- och kemigruppen: ”Det är viktigt att vi får ett långt avtal med en rimlig lönenivå. Avtalet bör öppna upp för de lokala parterna att hitta egna lösningar vad gäller arbetstiderna och lönebildningen.”
Bengt Huldt, Metallgruppen:
”Vi har sedan 1998 skrivit avtal på vettiga nivåer för båda parter, avtalen har varit långa och vi har haft allmänna villkor som har hanterat arbetstid på ett lyckat sätt. Förhoppningsvis fortsätter det, med lite större frihet i arbetstidsförläggningen.”
Jonas Milton, Almega: ”Mer ansvar till de lokala parterna både vad gäller löner och arbetstid. Individuella löner med större lönespridning och flexiblare lösningar vad gäller arbetstiden.”
Annelie Löfqvist, Sveriges Kommuner och Landsting: ”Lokal lönebildning och lokal arbetsgivarpolitik är viktigast för oss.”
Nils Henrik Schager, Arbetsgivarverket: ”Vi vill ha sifferlöshet i löneavtalen och möjlighet till omprövning av alla gamla anställningsvillkor utan att vi måste köpa oss fria.”