Inkomstskillnaderna ökar i Sverige. Även om kapitalinkomsterna räknas bort, och offentliga bidrag och ersättningar räknas in har eliten sprungit ifrån låginkomsttagarna och Medelsvensson.

Statistiska centralbyrån (SCB) konstaterar att svenskarnas ekonomiska standard har ökat betydligt under det senaste decenniet. Hushållen får helt enkelt mer pengar över efter att de betalat skatt och fått in ersättningar och bidrag.

Ökningen av den disponibla inkomsten var under fjolåret 2 procent, och sedan 1995 är ökningen 29 procent. Men bakom dessa genomsnittssiffror gömmer sig växande inkomstskillnader mellan olika grupper. Höginkomsttagarna har upplevt en verklig boom. De har ökat sin ekonomiska standard med över 35 procent sedan mitten av 1990-talet. För personer på nedre delen av inkomstskalan har de disponibla inkomsterna inte gått upp med mer än strax över 20 procent.

Och detta är procentuella förändringar, mätt i kronor är skillnaderna ännu större. Räknas dessutom vinster från kapitalägande in rör det sig om en 50-procentig inkomstökning bland den tiondel som redan tjänar mest.

Betydelsefull utveckling
– Det som verkligen oroar är utvecklingen exklusive kapitalvinster. Den stora ökningen skedde mellan 1994 och 2000. Ojämlikheten nådde en ny högre nivå och där ligger vi kvar, säger LO-ekonomen Albin Kainelainen.

Han hävdar att utvecklingen på arbetsmarknaden är den viktigaste förklaringen till de växande inkomstskillnaderna.

– Det handlar om att vi inte har lyckats få fler i sysselsättning, dessutom har skillnaderna ökat mellan arbetare och tjänstemän. Så ökningen av ojämlikheten sker på två fronter, dels mellan dem som arbetar och dem som inte arbetar, dels mellan olika grupper på arbetsmarknaden.

Släpande utveckling
Enligt Albin Kainelainen har de offentliga systemen med skatter och ersättningar inte gjort något för att parera de växande skillnaderna på arbetsmarknaden. I gruppen låginkomsttagare ingår många pensionärer, unga och arbetslösa. Ersättningarna till dessa grupper har inte alls hängt med löneutvecklingen. Exempelvis har pensionssystemet gjorts om för att följa inflationen i stället för lönerna.

– En del vill förklara den växande ojämlikheten med globaliseringen, men det tror inte jag på. Det handlar om ett värderingsskifte.

Vi accepterar större skillnader än tidigare. Detta har inkorporerats i systemen. Arbetslöshetsersättningen och direktörslönerna är typexempel på detta, säger Albin Kainelainen.