Att Riksbanken gjordes oberoende från politikerna är inte förklaringen till att inflationen fallit. Övergången skedde långt tidigare.

Vägen till låg inflation är att göra centralbanken självständig. Så har  mantrat i den ekonomisk-politiska debatten låtit under det senaste decenniet. Sverige är bara ett av många industrialiserade länder som genomfört omfattade reformer av hur penningpolitiken bedrivs.

Motivet till omdaningen är att politikerna inte är trovärdiga. Allmänheten ser igenom deras löften om låg inflation och vet att de vill sänka arbetslösheten på bekostnad av stabila priser – för att vinna val.

Lösningen har blivit att göra centralbanken politiskt oberoende för att få ner inflationen. I en artikel i senaste numret av tidskriften Ekonomisk Debatt utmanas den föreställningen av ekonomen Sven-Olov Daunfeldt: 17 av 23 OECD-länder har genomfört reformer som gjort centralbanken mer oberoende. I 13 av dessa länder uppnåddes låg inflation innan regelverket gjordes om.

I Sveriges fall uppnåddes prisstabilitet redan våren 1994, knappt fem år innan Riksbanken gjordes oberoende. Sex länder i den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD har inte genomfört några reformer, däribland finns Danmark, Tyskland och USA, men har ändå nått låg inflation.

– De institutionella reformer som stärkt centralbankernas oberoende kan inte förklara övergången från hög till låg inflation, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Han betonar samtidigt att hans undersökning inte ger något svar på huruvida en självständig centralbank är bättre än politikerna på att upprätthålla låga och stabila prisökningar. Daunfeldt tar i stället sikte på övergången och lanserar en egen förklaring till skiftet i den ekonomiska politiken. Hans teori är att den höga inflationen under 1970- och 80-talen gjorde avtryck på politikerna, och helt enkelt fick dem att bli mer alert inställda till skenande prisökningar.

Ty historien visar att politiker delegerar makt till centralbanken när de väl har fått ner inflationen.